ÅSIKT

Barnboken är död - leve barnboken

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

”Låt oss hoppas att detta blir det sista temanumret om barnlitteratur av Vinduet. Någonsin.” Det självutplånande önskemålet inleder Vinduets senaste nummer (2/09). Poängen är nu inte att redaktörerna är trötta på ämnet, utan att det sedvanliga sättet att förpassa barnlitteraturen till ett eget reservat är ett sätt att göra den en otjänst.

Att mot den ganska dystra bild som numret förmedlar invända att svenska tidningars barnlitteraturbevakning nog är lite mer generös, är på så vis att missa den provokativa fråga Vinduet ställer: borde inte kritiken av barnlitteraturen integreras i litteraturkritiken utan prefix?

Vinduet gör i alla fall sitt bästa. Espen Stueland studerar de fascinerande bilderna i Stian Holes Garmanns gate, Marius Lien diskuterar Bob Dylans förhatliga kristna period i relation till ett par barnböcker. Kort sagt: barnboken tas på allvar medan nobelprismaterial behandlas som barnboksmaterial.

Den som inte får nog av Vinduets produktiva diskussion bör kolla upp det senaste numret av Tidskrift för litteraturvetenskap (1/09). Temat är Barnsligt, ansatsen är seriös.

Anders Johansson