ÅSIKT

Språkglädjen hos ett barn

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Alla poeter har en gång varit språklösa barn. Faktum är att om de inte hade varit det skulle de förmodligen inte heller ha blivit poeter. I barnets språkliga upptäckarglädje tar all poesi avstamp. Speciellt den finlandssvenska poeten Cia Rinnes.

Att läsa hennes andra diktsamling Notes for Soloists är som att genomgå en lingvistisk regression. Jag försätts i ett tillstånd jag inte har befunnit mig i sedan jag var barn: Absolut uppmärksamhet på hur språket ser ut och låter. Djup fascination inför hur dess beståndsdelar skapar komplex betydelse. Svindel över den oändliga variationen.

das nichts ist was es nicht ist.

das nichts ist was es nicht isst.

das nichts isst was es nicht isst.

das nichts isst was es nicht ist.

das ist nicht was es nicht ist.

das ist nicht was es nicht isst.

ich esse nicht was es nicht ist.

ich esse das nicht, was ist das?

I likhet med det flerspråkiga barnet, som ännu inte förstått att de olika språken ingår i från varandra särskiljda system, respekterar Cia Rinnes poesi inte de arbiträra gränserna mellan engelskan, franskan, tyskan, spanskan och italienskan. Precis som barnet upptäcker hon också samband överallt och låter sin dikt bli en – ömsom förtvivlad och ömsom triumferande – katalog över sambanden.

För henne är ordet inte den minsta betydelsebärande enheten i språket, utan morfemet, bokstaven, skiljetecknet, till och med mellanslaget. Vad betyder egentligen roire, frågar hon sig, i franskans ord för spegel (miroir), låda (tiroir) och tro (croire). Rätt vad det är skämtar hon med läsaren och litteraturhistorien: here it comes: / MINIMALISM. / there it went.

Det fina med Cia Rinnes poetiska musikstycke i elva delar är att hon förenar en europeisk tradition av fonetiskt och visuellt driven avantgardepoesi med något som inte direkt kan kopplas till Apollinare, nämligen en materialitet som också är kroppslig och rymmer barndom och begär. Den som inte får nog av de tjugosex maskinskrivna sidorna i Notes for Soloists gör klokt i att leta upp det virtuella utställningsrummet Afsnit P

(www.afsnitp.dk) och där klicka sig fram mellan de tragikomiska diktrutorna i Rinnes Archives Zaroum från 2008.

Sie müssen forgive me om jag blir lite barnslig så här à la fin du texte, men det är för att säga att Cia Rinnes smarta språklekar är som vattkoppor – de smittar lätt.

Athena Farrokhzad