ÅSIKT

De dödas Facebook

Petter Lindgren skriver den gamla berättelsen om de dödas julotta i en samtida tappning

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

På ett äldreboende i Gröndal arbetade ett svarthårigt och tuperat sjukvårdsbiträde vid namn Karma Jönsdotter. Hon bodde inte så långt därifrån, i en andrahandsetta vid Hornstull, men ändå var hon förstås tvungen att gå upp i god tid om morgnarna. Särskilt som hon ville hinna med en stunds facebookande innan det var dags ge sig av till jobbet.

Halv sex varje morgon ringde således Karmas östtyska väckarklocka som hon kommit över billigt på Myrorna. Eller åtminstone nästan varje morgon, för ibland fungerade inte det gamla DDR-skrället och då blev Karma vanligtvis försenad.

Ett år på självaste juldagsmorgonen stannade klockan. Karma vaknade så småningom av sig själv, men när hon insåg att aset lagt av tog hon för givet att hon försovit sig. Och detta på en dag med dubbelt OB-tillägg! Helvete!

Karma kastade sig in i duschen, efter att i hast ha uppdaterat sin Facebook-status med ett ”Försenad, igen!”.

När hon en stund senare, liksom insvept i en smog av hårsprej och med en guldcommerce i högsta hugg, åter slog sig ner framför datorn, såg hon att hon redan hade fått en kommentar på sin status. Märkligt nog var det inte Centralköks-Uffe med hundögonen den här gången, den evinnerlige stalkern, utan någon vars namn eller profilbild Karma inte kunde placera.

Den här liraren såg inte ut att ha några ögon alls, och ansiktshuden stramade över kindknotorna som om han vore död, och hade varit det länge. ”E J Stagnelius”, kallade han sig, vilket möjligen lät en smula bekant. Men Karma hade ju så många vänner på forumet, 746 stycken för att vara exakt.

”Förruttnelse, hasta, o älskade brud, att bädda vårt ensliga läger!”, skrev denne slimmade poser. Hm. Efter att ha rotat lite bland sina gamla vinyler som stod i några Pripps-backar under skrivbordet, drog Karma till med ett ”The passion of lovers is for death, said she”, vilket var refrängen i en låt av Bauhaus, ett av hennes favoritband. Lite lamt, men kanske kunde den där rötskadade runkaren haka på. Av kindknotorna och det mörka kring ögonen att döma låg han åt det gotiska hållet.

Sedan övergick Karma till att tröska igenom nattens händelser, för vilka det flaggades längst ner till höger på sidan. ”Sune Mangs took the quiz ’Hur rutten är du på en skala?’ and the result is 75%”, läste hon. Lite längre ner stod det: ”Eva Remaeus commented on Ronnie Petersons status.” Och: ”Michael Jackson and Joseph Goebbles are now friends”. Men vad fan! Snygga Eva Remaeus från Fem myror! Blev inte hon sjuk och dog? Michael Jackson! Vad var det här egentligen? Ett nytt virus?

Äntligen dök ett bekant nylle upp, fast i chatt-fönstret: moster Auda från Sorunda! ”Vad gör du här???”, undrade mostern, som Karma i nästa ögonblick insåg hade varit död sedan 1983, året då Bauhaus upplöstes och ersattes av menlösa Love and Rockets. ”Här kan du inte vara”, fortsatte moster Auda. ”Det här är de dödas Facebook, som håller öppet sent på natten, innan de levande börjar larma och göra sig till. Om de döda kommer på dig kommer de att äta upp din hårdisk, och sedan tar de itu med din hjärna! Deleta ditt dumma inlägg och logga ut, innan det är för sent!!!”

Skräckslagen insåg Karma sitt misstag. Hon hade inte alls försovit sig, tvärtom. 04.16 visade datorns klocka. Herregud! Hur hade hon kunnat missa det? Utan att riktigt veta varför öppnade Karma listan över inloggade användare, där en tillsynes oändlig rad av gröna prickar gav en kuslig påtaglighet åt begreppet de dödas majoritet. När hon sedan med darrande händer försökte radera det hon skrivit, kom något än mer skrämmande till synes: en snurrande och färgglad liten boll som visade att systemet hängt sig.

Karma säger sig ha få minnesbilder av det som sedan skedde. Av hennes mac återstår blott en hög av stoft, inte mer än vad som blir kvar efter en guldcommerce glömd i ett askfat, så till den kan vi inte ställa några frågor. Karmas panikartade flykt över Liljeholmsbron är dock väldokumenterad. På trafikövervakningens video ser vi hur hon till slut, och under lugna och värdiga former, förs in i en väntande ambulans.

Doktor Ebersprächer på sjukhuset menar förstås att Karma bara har hittat på alltsammans, för att få lite uppmärksamhet. De må vara hur det vill med den saken, men en spännande historia är ändå en underbar arvedel åt oss som ännu har förståndet i behåll.

Ja, ni känner väl till doktor Ebersprächer? Han den där som skriver böcker om ogrundad rädsla. Risken att dö i trafiken är många gånger större än att bli skjuten som greve i Gamla stan med sin nya fru i släptåg, menar Ebersprächer, eller något i den stilen. En sympatisk lära, på det hela taget. Vi behöver inte längre vara rädda för att dö. Att vara död är inte värre än att vara med i Facebook.

Petter Lindgren