ÅSIKT

”Jag ville synliggöra en sluten del av samhället”

Läs chattet med konstnären Anna Odell

KULTUR

På måndagen fälldes Anna Odell för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Hon dömdes att betala 50 dagsböter a 50 kronor.

På tisdagen svarade hon på Aftonbladets läsares frågor.

Foto: Carolina Byrmo
Anna Odell chattade med aftonbladet.se:s läsare.

Anna Odell säger: Hej, nu är jag här!
robin säger: Hej! Ska du överklaga domen? och i så fall, på vilka grunder? är det inte värt att betala för konsten, eller ångrar du dig såhär i efterhand?
Anna Odell säger: Borgström och jag ska diskutera. Möjligtvis kommer jag göra det. Inte för att jag personligen känner att det är ett hårt straff, det är ju inte mycket pengar, utanför rent principiellt tycker jag inte att det är helt bra. Då menar jag det ”oredliga förfarandet”.
obrut säger: tycker du att det är rimligt att du döms för något brottsligt i någon del av projektet?
Anna Odell säger: Jag är ju inte så insatt i lagtexten... Jag har ju handlat i god tro eftersom jag kontaktat advokat som inte kunde se att det jag skulle göra var brottsligt. Men om det ändå visat sig att det var brottsligt står man ju som konstnär inte över lagen.
Magnus säger: Tycker du att det finns en gräns för vad man får göra i konstens namn?
Anna Odell säger: Absolut! Man har inte större rättigheter för att man är konstnär. Som konstnär kan det vara en bra plattform för att lyfta fram något som man ser som problematisk i samhället och röra sig i gränstrakterna för det är som etiskt riktigt. Men precis som andra måste man ta ställning till riskerna och väga för och emot.
Andreas säger: Om jag rånar en bank och kallar det för konst, ska jag också gå fri då tycker du?
Anna Odell säger: För att börja från början så är det inte brottsligt att vara psykiskt sjuk. Men att råna en bank är alltid brottsligt. Jag har valt att iscensätta psykisk sjukdom för att jag vill synliggöra en väldigt sluten och på många sätt maktfullkomlig del i samhället. Att jämställa det med att råna en bank tycker jag är idioti. Du får gärna förklara för mig hur du tänker att det skulle vara samma sak.
anton säger: Känner du inte att du har utsatt de personer som stannade för att hjälpa dig för en rätt traumatisk upplevelse helt i onödan?
Anna Odell säger: Jag kände när jag började med mitt projekt att det problematiska var just de privatpersoner som skulle möta mig på bron och de patienter som förmodligen fick vänta längre på hjälp den kvällen. Men jag hoppades och önskade att det lidande jag kanske skulle åsamka i slutändan skulle övervägas av det positiva. Därför har jag också sökt kontakt med de tre personerna som stannade på bron. Varav två har hört av sig och talat om att de inte känner sig kränkta överhuvudtaget och knappt ens lurade, vilket jag tycker är väldigt fint. Med tanke på pojken och vargen-mentaliteten som man pratade om tidigare i debatten har de här två personerna sagt till mig att de hjälpt mig gör att de lättare tror att de kommer kunna stanna och hjälpa någon nästa gång. Har man gjort det en gång kan man göra det igen. Jag vet inte vad den tredje personen tycker, hon kanske är jätteförbannad eller arg...
Nicke Picke säger: Hej Anna! Jag står bakom din studie/verk. Bra jobbat! Stå på dig. Jag undrar HUR MAN KAN SE HELA DIN FILM och ifall du kommer resa runt i landet och föreläsa om det du gjort alt. psykvården i Sverige. Bor i Örebro och vill se vad du gjort...
Anna Odell säger: Jag kommer visa verket i Luleå i början på oktober, sen är det ingen utställning planerad i Sverige nu. Men jag är inbjuden på olika ställen för att prata och visa filmen eller delar av den. Sen kanske jag ska ställa ut i Berlin eller Norge, men det är inte helt bestämt.
Anton säger: Hej Anna!Jag tycker att det var ett lite småroligt konstprojekt du har gjort och det väckte många känslor och skapade debatter, det är så konst ska vara. Men var du aldrig rädd under själva utförandet?
Anna Odell säger: När jag hade jobbat så länge med projektet att jag visste ”ska jag göra det är det nu”, då var det ett stort hinder att ta sig över. Men när jag väl bestämde mig slutade jag på något vis känna efter för att klara av att genomföra det.
Ivan säger: Anser du att detta projekt givit dig något på det personliga planet? Om man nu kan separera det från det konstnärliga?
Anna Odell säger: Ja, jag har ju lärt mig väldigt mycket genom all uppståndelse och medieuppbåd. Innan kände jag att det skulle vara svårt att prata inför folk, men nu har jag på något sätt vuxit in i det.
sara säger: På vilket sätt ville du skapa debatt kring psykvården? Var du missnöjd med den som var förstår inte riktigt din mening med det hela?
Anna Odell säger: Psykvården är ett ställe med stor makt som på många vis också är nödvändig. Men makten kan också missbrukas och eftersom det är en så sluten institution ville jag försöka öppna upp en liten del. Jag tycker att det finns bra delar inom psykvården men jag har också erfarenhet av delar som inte är bra. Med tanke på sekretessen var det här det sättet jag tyckte att jag kunde öppna för en diskussion.
Jona säger: Hej Anna! Jag tycker det du gjort är väldigt intressant men vet inte om man ska kalla det konst. Jag undra om du tycker att vården var som den ska eller bör den förbättras isåfall hur? Ser du detta som en vinst eller förlust? Ångra du dig att du gjorde det?
Anna Odell säger: Jag förstår att själva handlingen kan vara svår att se som konst. För mig handlar det om hur man behandlar det man jobbar med och hur man väljer att visa det, för att det ska vara konst som jag ser det. Det är lätt att kalla det journalistik eller dumhet, men har man sett mitt verk tror jag att det är tydligt. Jag tycker att vården behöver så mycket transparens som det bara går med tanke på den makt vården har. I mitt verk blev det tydligt att de på St Göran inte följer reglerna kring bältesläggning som är hårt reglerad enligt lag. Under rättegången framkom det tydligt att det sker under någon slags slentrian. Jag ångrar mig inte.
obrut säger: hej anna, hur ställer du dig till påståendet att ditt projekt är mer politik än konst? finns det något i projektet du med vad du vet nu skulle valt att göra annorlunda? hur reagerar du på din skolas inställning till ditt och Nugs projekt?
Anna Odell säger: Konstfack består av flera olika institutioner varav de flesta är designutbildningar. På fri konst där jag går har lärarna från början varit invigda i mitt projekt och tyckt att det varit viktigt och angeläget. De har fortsatt visa sitt stöd genom hela mediecirkusen. När det gäller ledningen kan jag önska att man tagit en tydligare ställning för vad konst är och kan vara.
pub säger: Hej Anna!!!! Har du nån gång känt att du mår dåligt psykiskt på riktigt??? Vad fick dig att spela psykisk sjuk???
Anna Odell säger: Jag har tidigare varit sjuk under många år men lyckades med rätt omständigheter ta mig tillbaka till det vanliga livet. Att jag valde att genomföra projektet på det viset var att när jag började på Konstfack och var på väg hem mötte jag en tjej i samma situation som jag själv var i tio år tidigare vilket satte igång mycket tankar och funderingar.
Moderator säger: Här kommer sista frågan. Tack Anna Odell och alla som chattade!
Moonkin säger: Hur tycker du att samhället har behandlat dig efter det som hände med dig?
Anna Odell säger: Det har förvånat mig att så många har varit snabba att döma ut mig som en mediekåt konstnär utan att tänka att det skulle kunna vara så att det fanns en djupare anledning bakom. Men som jag i stort kan tycka att det snarare synliggjorde fördomar mot konst och hur handledning på en kosthögskola fungerar. Samtidigt har det hela tiden funnits människor som tydligt tagit ställning för mig och trott på det jag undersöker och vill visa.
Anna Odell säger: Tack för mig! Jag tycker att det var intressant att i någon mån visa vad jag tänker kring det jag gjort.