ÅSIKT

Var är alternativen till portföljmodellen?

Inpasset:
kulturpolitik

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Under helgens partikongress svarade socialdemokraterna på den borgerliga kulturpolitiken. Man annonserade högre ekonomiska anslag, men avstod från att lägga fram alternativ till den så kallade ”portföljmodellen”. Ett förslag som rullar vidare trots att det punkterats av remissinstanser och debattörer.

Portföljmodellen innebär att ett nedbantat och administrativt kulturråd för dialog med kommuner och landsting, varefter anslagen fördelas så att kommunerna kan uppnå överenskomna mål. Staten kontrollerar resultatet och bedömningen ligger till grund för vidare anslag.

På så vis intresserar sig staten inte så mycket för hur kommunerna når målen, som för att de gör det. Detta ”att”, snarare än ”hur”, lämnar öppet för föreningsliv och företag att skriva in privata prioriteringar i offentliga angelägenheter, något som också förordas i propositionen.

Modellen förutsätter att kommunerna kan samla in adekvat statistik och att kulturrådet har metoder för att analysera denna. Men vad är det egentligen som ska mätas och hur? Kan man ”effektkontrollera” en performance eller ett offentligt konstverk? Hur det ska ske är oklart, men det ska inte ha med kvalitet att göra. Ett radikalt åtskiljande mellan ekonomiskt ansvar och politisk makt, således.

Det borde vara i oppositionens politiska intresse att inte bara motsätta sig portföljmodellen, utan också erbjuda alternativ till den. Om inte kan vi räkna med ett visst mått av godtycklighet när portföljmodellen reducerar kulturpolitiska visioner till förvaltningsekonomiska teknikaliteter.

Johannes Björk

ARTIKELN HANDLAR OM