ÅSIKT

På en historia om tre finns inga lyckliga slut

Historien om Bella och Edward blivit historien om Bella, Edward och Jacob

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Kristen Stewart och Taylor Lautner i vampyrfilmen ”New Moon”, som har premiär i dag.

I dag går New Moon upp på bio i Sverige, andra delen i filmatiseringen av Stephenie Meyers världsberömda twilight-serie. Berättelsen om vampyrfamiljen Cullen och om Bella som slåss, pun intended, med sin kärlek till den farlige Edward.

Mitt bestående minne från första filmen är ett slags Benny Hill-springande i skogen och en definitiv distans till Bella, Edward och deras varsina ansiktsuttryck. En historia som inte strävar efter oförutsägbarhet men inte heller lyckades fylla konturerna med något angeläget. När jag nu ser New Moon på Rigoletto i Stockholm sitter mina tonår i väggarna, folkölen på tjejtoan, hånglet på nattbion. Kanske är det därför jag överrumplas av det amatörernas förhållningssätt som kallas identifikation. Kanske är det för att New Moon handlar om döden, om att aktivt söka den i italienska salar och djupa vatten.

Gripen blir jag i alla fall, av det hopplösa i metaforen – männen runt Bella som lovar att inte svika men inte kan värja sig mot sina egna kroppar är en för välbekant berättelse. Kärleken är skadlig i sig och hennes mardrömmar är verkliga, inget gnyende vridande utan riktiga spastiska skrik. Efteråt, rädslan som dröjer kvar, tvivlet i orden ”it was so easy for you to leave... ”

I New Moon har historien om Bella och Edward blivit historien om Bella, Edward och Jacob, liksom man anade i första filmen. Jacob är livlinan som blir en snara och ett omöjligt val. Eftersom jag sitter i salongen och vet: på en historia om tre finns inga lyckliga slut.

Alice Eggers

ARTIKELN HANDLAR OM