ÅSIKT

Falsk lovsång

Marcus Joons: Påvens julskiva en provokation

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Kors då! Påven Benedictus XVI har blivit skivartist.

När Joseph Alois Ratzinger den 19 april 2005 utsågs till den 265:e påven under namnet Benedictus XVI, skämtades det snart om hans ultratraditionella världssyn och hur han nu skulle ta katolicismen tillbaka till 1600-talet. Skämten förvandlades dock snabbt till allvar när det stod klart att den nye påven, milt sagt, inte hade några höga tankar om homosexuella, aborter, skilsmässor, utom- och föräktenskapligt sex, onani och kvinnans roll i kyrkan.

I stället för att tona ner sig själv har Benedictus med tiden – och inte minst under 2009 – blivit en av vår tids största och mäktigaste provokatörer. I januari inledde han året med att häva bannlysningen mot det förintelseförnekande katolska brödraskapet SSPX. I mars motsatte han sig en abort för en 9-årig brasiliansk flicka som blivit gravid genom våldtäkt och fortsatte sedan inför sin Afrikaresa med att på fullaste allvar hävda att det var ett ”andligt uppvaknande” – och inte preventivmedel – som var lösningen på hivspridningen i Afrika söder om Sahara.

Det var därför inte särskilt förvånande när den amerikanska skivetiketten Geffen – kanske mest kända för sina utgivningar av Guns n’ Roses hedonistiska hårdrock och Nirvanas djupt ångestfyllda grungemusik – tidigare i höstas meddelade att man sajnat påven till sitt artiststall. Nu skulle Benedictus, som den katolska kyrkans von Trier han är, kanske få blomma ut och med dels gitarrlarmande och dels svidande texter förbanna det som inte stämmer överens med hans strikta syn på världen.

Men Alma Mater, som skivan heter, är dessvärre inte ett vatikanskt verk med illröda trådar till Guns n’ Roses-rock eller Seattles heroinindränkta nittiotalsgrungescen. Snarare är dess åtta klassiska kompositioner mest bara ett helt okej bländverk där Benedictus genom att sjunga litanior och recitera böner på fem språk får sätta sin och katolicismens tro i centrum.

Det enda provokativa är hur ickeprovokativt det är samt hur det mest bara känns som att vara på julmysig och stearinljusstinn midnattsmässa Sankt Peterskyrkan.

Geffen, som givetvis måste ha sett en storsäljare i påven och hans över en miljard katolska fans, har inför skivans lansering fällt en hel del märkliga uttalanden där man hamnat i försvarsställning inför utgivningen.

De har sagt sig vilja ge ut ”all sorts musik”, att påven har en ”otrolig röst” och att en okänd del av intäkterna kommer att gå till musikutbildning för fattiga barn i världen.

Allt bara för att försöka visa att de ger ut Alma Mater nu inför julruschen för den goda sakens och inte alls de cyniska miljoner dollarnas skull.

Det är bara att hoppas att Geffen, likt de som skapat påvens hemsida, YouTube-kanal och Facebook-profil, är medvetna om att de med sina insatser får det att se ut som om det står 2009 i Benedictus kalender.

Marcus Joons