ÅSIKT

Svenska muslimer blir bruna och hotfulla

Martin Aagård ser Evin Rubars nya SVT-dokumentär

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Jerker Ivarsson
Evin Rubar

INPASS Att de muslimska organisationerna i Sverige inte är särskilt representativa för svenska muslimer är knappast någon nyhet. Tvärtom har svensk organiserad islam en pinsamt grälsjuk och osammanhängande historia som präglats starkt av etniska motsättningar.

Men det är ett av avslöjandena i Evin Rubars nya dokumentär Slaget om muslimerna som SVT pluggar hårt hela veckan.

Dokumentären är minst lika rörig som svensk islam, men det går att urskilja några åsikter: Det icke-muslimer tror är ”islam” är ofta egentligen ”islamism”. Och av ren okunnighet gullar svenska politiker med smyg-islamistiska organisationer och ger dem legitimitet.

Sanningen är den att svenska politiker gullar med alla möjliga muslimska organisationer. Många får till och med statligt stöd. Sammanlagt över 5,2 miljoner årligen. Tillsammans når de ungefär 110 000 muslimer.

Men statistiken är mycket knepig, så när Evin Rubar pekar ut de ”fyra stora” muslimska riksorganisationerna i Sverige som fästen för islamister är det ett tveksamt påstående.

Värre blir det när det ska förklaras varför den svenska islamismen är så hotfull. Om Rubars skildring stämmer behöver vi knappast oroa oss. Islamisterna verkar inte mycket farligare än de cirka 120 000 pingstvänner vi har här i landet – sexual­fientliga individer med en medeltida syn på kön som drömmer om ett samhälle där alla är troende.

Men det största problemet med Rubars reportage är att hon intervjuar vita människor om ”islamism” och bruna människor om ”islam”. Och i den korsklippningen visar sig det idiotiska i hela diskussionen. Här finns ingen dialog om politik och religion. Bara en murrig hotbild av bruna människor som självklart verkar ha en dold agenda.

Konstigt nog får vi inte veta att en av de utpekade islamisterna – talesmannen för Islamiska förbundet i Sverige Abdirisak Waberi – numera är riksdagskandidat för moderaterna. Kanske för att det inte skulle vara möjligt att urskilja vad i Waberis bakåtsträvande människosyn som beror på islam, islamism eller vanlig, svensk konservatism.

På samma sätt som islamsk tro utgör ett spektrum från djupaste fromhet till sekulärt hyckleri sträcker sig ”politisk islam” från al Qaidas grottor till stadsdelsnämnden i Lärjedalen.

Men än en gång skildras Islam som en krigförande nation med ambitionen att erövra länder istället för den röriga och oerhört konkurrensutsatta marknad all religion egentligen är.

Martin Aagård