ÅSIKT

Spännande – ja, sanningen – nej

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Folkpartiets Per Jodenius dömdes till dagsböter för dataintrånget i Socialdemokraternas interna nätverk.

I dagarna har jag läst en ny skildring av politikens villkor. Mygel, hänsynslöshet och egoism är genomgående teman. De omänskliga – Berättelser om politik (Weyler förlag) är skriven av Torbjörn Nilsson som är politikredaktör på Fokus. Han beskriver diverse osmakliga incidenter, framför allt skandalen med den så kallade folkpartispionen 2006. Två veckor före valet hämtades Per Jodenius, pressekreterare på Liberala undomsförbundet, till polisförhör. Senare dömdes han till dagsböter för dataintrång och anstiftan till dataintrång i Socialdemokraternas interna nätverk.

Torbjörn Nilsson använder en skönlitterär stil som gör läsningen spännande. Men det är en stil som också gör mig fundersam över fakta och källor. Vem har påstått vad?

När det går upp för mig att huvudpersonen Per Jodenius inte är intervjuad känner jag mig bedragen. I bokens källförteckning skriver Torbjörn Nilsson: ”Jag har haft ett flertal samtal med Per Jodenius. Alltsedan jag började arbeta med boken har vi bara talat om hans personliga bakgrund och utveckling, aldrig om själva dataintrånget”.

Den luddiga formuleringen gör att jag ringer till Jodenius för att fråga hur många intervjuer han ställt upp på. Han svarar: inga alls, han ville inte bli intervjuad av Torbjörn Nilsson utan svarade bara på någon fråga om sin adress och var han växte upp. Enligt Jodenius handlar de ”samtal” som de möjligtvis haft om telefonkontakter i rollerna som journalist respektive pressekreterare. Före skandalen. Och då talade de förstås om helt andra saker.

Om detta stämmer för Torbjörn Nilsson läsarna bakom ljuset. Om Jodenius är intervjuad eller inte har stor betydelse för läsarna, eftersom han är huvudperson och man får ta del av hans tankar och inre monolog. Det borde ha stått: Per Jodenius ville inte ställa upp på intervju för den här boken.

En journalist ska inte tveka att berätta en historia bara för att huvudpersonen vägrar intervju. Researchen kan utföras på andra sätt. Men då vill jag som läsare ha det tydligt redovisat.

Kanske är det därför det står ”berättelser” på omslaget. Och inte ”sanningen”.

FAKTA

INPASSET

FP-spionen

Anna Sofia Andersson