ÅSIKT

Musikaliska mirakel

Claes Wahlin hänförs av musiken på Stockholm Early Music Festival

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: SIMON FOWLER
Jaroussky, med en ängels röst.

För nionde året i rad har nu Stockholm Early Music Festival inletts. Det är den mest internationella och den konstnärligt mest högkvalitativa av klassiska festivaler det här landet har. Peter Pontvik, den konstnärliga ledaren, är vad som i kulturlivet brukar kallas en eldsjäl och som uppfyller alla krav för vad på politiskt nyspråk heter kulturentreprenör. Och med den stringenta logik som anslagsgivande kulturmyndigheter oberoende politisk färg i detta land följer, är det också den festival som får minst pengar.

Trots detta var gårdagens öppningskonsert ett musikaliskt mirakel. Den franske countertenoren Philippe Jaroussky, en av världens mest efterfrågade barocksångare, framförde med sin Ensemble Artaserse ett program med musik av Henry Purcell, förra årets 350-års jubilar. Kanske mest bekant för kortoperan Dido och Aeneas, komponerade han också kantater, sånger och sonater, samt de mer lödiga operorna King Arthur och The Fairy Queen.

Purcells musik är märkvärdig, den har ett slags fräschör som får den att varje gång kännas som nyfödd. Mjuk, melodiös och alldeles självklar slingrar sig tonerna i sin skenbart enkla harmonier. Första gången jag hörde Jaroussky var för ett knappt decennium sedan; han var då 23 år och rösten var redan fullt utvecklad med en ofattbar klarhet och styrka. I dag är han 32 år och har slipat tekniken och fraseringen. En ängels röst, är den mest förekommande liknelsen när han recenseras, och det med all rätt.

När han enbart till ackompanjemang av Claire Antoninis teorb låter O solitude omfamna Tyska kyrkan väldiga rum, är det som om den tonsatta melankolin blir ett rent ljuvligt tillstånd. Wound rous machine (från Ode to St Cecilia), å andra sidan, där musiken bokstavligen ska besegras, låter Jaroussky och ensemblen tämja rytmerna till att ljuda som ett slags, ja, lydiga, alltomslutande bomullsbollar. Ensemble Artaserse har i sig själva en mjuk och samlad klang, där finns en lätthet som passar Purcell utmärkt, liksom Jarousskys märkvärdiga vokala förmåga kommer till sin rätt. Närmare himlen och änlgasång kommer vi nog inte i detta livet.

Claes Wahlin

FAKTA

KLASSISKT

Stockholm Early Music Festival

Philippe Jaroussky

Ensemble Artarserse

Musik av Purcell

Scen: Tyska kyrkan