ÅSIKT

Hon vill stilla Israels ilska

Michal Gelbart, Israelisk fredsaktivist: En internationell bojkott kan stoppa blockaden av Gaza

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Michal Gelbart är en av de drivande bakom organisationen New Profile.

Michal Gelbart är med och driver feministiska New Profile, en organisation vars syfte är att underminera den militarism som präglar det israeliska samhället. För några dagar sedan besökte hon Sverige och Sjöviksseminariet, ett årligt evenemang där aktivister från hela världen diskuterar palestinafrågan. Årets tema var ”Boycott, Divestments and Sanctions”, en rörelse som vill få Israel att avveckla ockupationen, inte minst blockaden av Gaza.

– En kortvarig, intensiv bojkott tror jag skulle kunna fungera. Världen måste resa sig upp och sparka till oss.

Jag träffar Michal Gelbart utanför kulturhuset i Stockholm. Snabbt inser jag att hon inte pratar med den kompromisslösa självsäkerhet jag förväntat mig av en israelisk fredsaktivist. Hennes tonfall är följsamt och ansiktsuttrycket skvallrar inte om engagemanget i New Profile, en från israeliskt perspektiv väldigt kontroversiell organisation.

– Så kontroversiella är vi inte, säger Gelbart och ler. Det är knappt någon i Israel som känner till oss, förutom polisen. Förra året gjorde de husrannsakan hos elva medlemmar. Tidigt på morgonen gick de in i våra hem och beslagtog alla papper och all utrustning som på minsta sätt kunde knytas till verksamheten. De tog till och med barnens miniräknare.

Och ert kontor?

– Vi har inget. New Profile bygger enbart på volontärarbete. Alla jobbar hemifrån, det finns ingen central styrning, ingen hierarki mellan medlemmarna.

Hur motiverade de husrannsakan?

– Anklagelsen var att vi under attacken mot Gaza uppmanat folk att desertera från armén. Brottet är tydligen extra allvarligt under tider av nationell kris. Vi blev underrättade att under sådana omständigheter kan man få livstids fängelse

Råder det inte alltid någon slags nationell kris i Israel?

– Jo, precis. I slutändan blev naturligtvis ingen dömd. Och vi fick faktiskt tillbaka alla våra ägodelar.

”Movement for the Civil-ization of Israeli Society”. Så lyder New Profiles verksamhetsbeskrivning. Organisationen startade 1998 och ett av dess viktigaste åtaganden är att stödja ungdomar som vägrar göra militärtjänst.

Det var genom det stödprogrammet som Michal kom i kontakt med New Profile för första gången.

– Min dotter bestämde sig väldigt tidigt för att inte göra militärtjänst. På den tiden var jag inte politiskt aktiv men jag blev rädd för vad som skulle hända om hon stod på sig. En av de otaliga soldater som går runt på israeliska skolor och ”informerar” om armén skrattade åt henne när hon berättade om sina intentioner. Det fanns ingenstans att vända sig. Ingen ville lyssna på en vapenvägrare. Det var åtminstone det jag trodde, tills jag fann New Profile.

Dottern fängslades fyra gånger på grund av sin vapenvägran. Under hela den perioden bistod New Profile med juridisk hjälp och psykologiskt stöd. Och de tog inte en shekel för besväret. Sedan första Libanonkriget har fredsorganisationer som arbetat med avhoppade soldater och vapenvägrare kommit och gått i Israel. New Profile skiljer sig dock från sina föregångare på ett avgörande sätt.

– Ta Yesh Gvul, en fredsorganisation som funnits i drygt tjugofem år. För dem handlar det mest om att visa att en man inte behöver döda för att vara stark. Vi vill något mer.

New Profile är betydligt mer subversiva än så. Kritiken av det genommilitariserade israeliska samhället är ytterst en kritik av allt patriarkalt förtryck, inklusive det som håller ockupationen vid liv. Samtidigt är det lätt att tänka på Israel som ett relativt jämställt land, åtminstone vad gäller relationen mellan män och kvinnor.

– För att underbygga den föreställningen påpekar man att till och med kvinnor måste göra militärtjänst. I verkligheten innebär det att kvinnor ofta kallas in för att utföra sysslor som männen, de riktiga soldaterna, inte skulle göra. För att laga mat, hålla rent i kasernen och så vidare. Om kvinnor positioneras i checkpoints är de förmodligen mer råa och brutala än sina manliga kollegor. De måste visa att de kan vara lika oempatiska som en man.

De flesta israeler skulle väl säga att militarismen är nödvändig, att landet är så hotat att man inte har något val?

– De flesta israeler ser faktiskt inte vidden av militarismen. De vet att utan militärtjänstexamen på meritlistan har man svårt att få ett bra jobb. Men de ser inte den osynliga manipuleringen. De ser inte att nästan all reklam präglas av referenser till hjältemodiga soldater. De bryr sig heller inte om att nästan alla maktpositioner inom det israeliska samhället, vare sig det handlar om politiken eller kultursektorn, befolkas av män med en historia inom armén.

Hur motverkar ni det?

– Vi anordnar workshops och utställningar, seminarier och informationskvällar. Vi försöker få folk att synliggöra saker för sig själva. Innan jag började med New Profile var jag själv ganska blind. Det viktigaste av allt är att ifrågasätta idén om att Israel inte har någon samtalspartner. Golda Meir sa det 1969, Benjamin Netanyahu säger i princip samma sak i dag. Israel är en gammal aggressiv gubbe som aldrig verkar tröttna på att se sig själv som offer.

Fredsaktivisten Uri Avnery sa i tidningen Haaretz att demonstrationen i Tel Aviv förra lördagen som anordnades till förmån för Ship to Gaza kändes som ett nyttuppvaknande.

– Det ska ha gått 15 000 människor i den demonstrationen. Så visst kan det varit ett uppvaknande. Efter helgens seminarium känner även jag mig stärkt i tron på att något drastiskt måste göras. Bäst vore förstås om man förde en av de generaler som styr vårt land till en internationell domstol. Om våra förebilder och hjältar stämplas som kriminella, då kommer något hända. Då kanske vi till och med kommer kunna se på världen med nya ögon.

Gabriel Itkes Sznap

Frilansskribent