ÅSIKT

Maktens megafon

Johanna Karlsson om protesterna i Malmö mot reggaestjärnan Beenie Man

Foto: AP
Reggaeartisten Beenie Man kopplas till den jamaicanska regeringens antigay-politik.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I tisdags kväll uppträdde till slut reggaeartisten Beenie Man i Malmö, trots månadslånga protester från bland annat RFSL. Samma natt greps kokainkungen Christopher ”Dudus” Coke på Jamaica efter att jakten på honom utlöst ett upplopp där 73 personer dödades.

Två saker har den senaste månadens jamaicanska rabalder bevisat: Ingen reggaesångare är en ö. Ingen knarkkung är en ö.

Deras gemensamma hemland är däremot en ö i ordets alla bemärkelser. På en pytteliten yta, med en befolkning hälften så stor som Danmarks, håller Jamaica upp en av världens högsta mordfrekvenser, flest kyrkor i världen per capita och världens största popmusik.

Martin Aagård recenserade i förra veckan Kristian Lönners bok Jamaica – Sverige tur och retur och benämnde där Beenie Man som reggaens Åke Green (Aftonbladet 17 juni). Han syftade på en luggsliten men nyaktuell debatt där varje Sverigebesökande dancehallartist som någon gång i sitt liv sjungit grova hatrader om homosexualitet möts av energiska protester. Tisdagens konsert i Malmö föregicks av nedrivna affischer, översvämmade Facebookgrupper, mediala diskussioner, skrämda arrangörer och en först inställd men sedan trots allt genomförd spelning.

Men parallellen till Åke Green haltar.

Sverige må ha haft sina stunder då det sovit i knät på pingströrelsen men fallet Green visade hur noga de banden verkligen är avskurna. Green balanserade mellan en dom för hets mot folkgrupp (tingsrätten) och ett frikännande med hänvisning till svensk yttrandefrihet (hovrätten), men han fördömdes totalt av samhället runt omkring honom. Män som Green är helt enkelt ”freaky white outcasts” som kan fylla en funktion i Michael Moore-dokumentärer om hur konservativa lustiga rödlätta män faktiskt kan vara. De får oss övriga att verka smarta och fräscha. Men de två djupt kristna männen Beenie Man och Christoper Coke företräder inte sig själva utan en hel nation, inklusive dess regering.

Reggaen hävdar alltid att den slår ur underläge. Dancehallvärlden lägger världens bästa rytmer till texter om korruption men vet själva mer om pengar och politik än några andra medborgare.

Under striderna om Christoper Coke försvarades han som en man av folket, mycket bättre än de hopplösa politikerna, men han var själv en hängiven Jamaica Labour Party-anhängare och partiledaren Bruce Golding tvingades i vintras erkänna att han försökt skaffa fram universums bästa försvarsadvokat åt Coke då han begärdes utlämnad av USA.

Coke och Golding samarbetade även i musikaliska frågor. I december förra året kallade parlamentet till presskonferens. Bredvid fyra ministrar satt Vybz Kartel och Mavado. De två artisterna hade tillsammans med politikerna kommit överens om att inte längre bråka, det kunde nämligen skada landets turistanseende och säkerhet. Bakom fredsinitiativet låg Mister Coke. Dancehallbråken var inte längre bra för hans affärer och ett snabbt samtal till premiärminister Golding fick fixa musikerhärvan.

Bruce Golding har alltid marknadsfört sig själv som ett stort fan av antigaylagarna på sin lilla paradisö, där samkönade par kan arresteras för att ha rört varandra.

När en ny dancehallgeneration tar över, tror ni då inte att också de kommer föra regeringens homofobi vidare?

Det musikaliska queerhatet mildras och jämnas ut ju fler gånger musikerna själva tillåts komma till Europa men helt utsuddat kan det inte bli förrän Jamaicas underhållningselit slutar gå regeringens ärenden.

Tisdagens Beenie man-konsert i Malmö blev oskyldigt svängig. Varför den borde ha stoppats framstår som totalt oförståeligt. Belackare hade inte kunnat hitta en enda stötande åsikt, såvida inte smekningar av det egna könsorganet och uppvisande av guldkrucifix räknas. Mot slutet av kvällen har Beenie Man dansat så vilt att en av hans halskedjor brister. Ett guldkors åker ner i scengolvet och skyfflas åt sidan.

Riktigt så enkelt skyfflar man inte statsinflytandet ur den jamaicanska musiken.

Grep jamaicansk polis och amerikansk militär verkligen rätt person i tisdags? Protesterade svenska gayaktivister mot rätt man när man ville förhindra Beenie Man-konserten?

Det är inte underhållarna som borde stoppas utan en viss premiärminister.

Johanna Karlsson

Programledare för P3 Uptown och musikkritiker i Sydsvenskan