ÅSIKT

Der er et yndigt land

Fredrik Svensk går på utställning om fördomarnas Danmark

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ur Lars von Triers ”Kultivér nationen” – en protest mot politikens försök att nationalisera konsten, där von Trier skändar den danska flaggan.

I självbiografiska Crème Fraîche från 1978 beskriver Suzanne Brøgger Danmark som landet där hennes instinkter blev förslöade och hennes vingar skrynkliga. Problemet var de självspäkade diskussioner som dolde välfärdsstatens verkliga misär. Enligt henne var det för lite våld och kriminalitet i Danmark.

Jag vet inte om våldet har ökat, men det råder knappast någon tvekan om att klichébilden av Danmark förändrats kraftigt de senaste 30 åren. Institutionaliserad främlingsfientlighet och en protektionistisk kulturkanon överskuggar allt mer bilden av frisinnets hyggligaste försvarare.

Men samtidigt med Dansk Folkepartis ökade inflytande har detta flexicuritysamhälle blivit en ekonomisk framgångssaga för etniska danskar, som dessutom presenteras som världens lyckligaste folk i internationella jämförelser. Epitetet plockades sedermera upp av Lena Sundström i hennes bok om Danmark från förra året.

På Overgadens utställning Danmark 2010 – en vejledning til nationen for ’verdens lykkeligste folk’, möts jag av ett antal konstverk som knappast kullkastar den här sortens fördomar, men i alla fall komplicerar och förgrenar dem. I en monter ligger Natasjas LP med hiphopdängan Gi’ Mig Danmark Tilbage, som skrevs 2007 som ett svar på den reaktionära utvecklingen i Danmark. Titeln blev dock kapad av Dansk Folkeparti och utgör alltså ett av många exempel på hur makten idag detournerar motståndarens retorik.

Ytterligare en illustration av en tid där alla stjäl varandras vapen finner man i Lars von Triers mycket larsvontrierska svar på kulturminister Brian Mikkelsens famösa kulturkanon. Här får vi se den kanoniserade von Trier klippa ut det vita korset ur den danska flaggan, sy ihop de röda delarna, hissa monokromen och tacka för sig. Genom denna lilla gest lyckas han faktiskt synliggöra hur kulturpolitik alltid är ett försök av regeringsmakten att styra befolkningen. För även när konstnären både avkristnar och förskjuter de ideologiska associationerna till nationalsymbolen nr 1 – flaggan – så bidrar han också till att gestalta Danmark som en klädsamt självkritisk och progressiv demokratisk nation.

I videoinstallationen What is democracy? har Oliver Ressler låtit politiska analytiker från olika delar av världen kommentera frågan. Fram träder en mosaik av åsikter som varken förenas av ett gemensamt styrelseskick eller sammanhållande analys. I den mån installationen kan kallas demokratisk, så inbegriper den två fundamentala undantag. Dels Resslers egen röst, och dels alla röster som måste exkluderas för att installationen ska kunna upprättas som verk.

Efter denna intressanta men tråkiga gestaltning är det befriande att konfronteras först med Åsa Sonjasdotters potatisodlingsinstallation A Biological Relationship som låter kartoffelroten fungera som en projektionsyta för politisk filosofi, och sedan Jonas Smedegaard Buus och Kevin Lytsens underbara kvasidokumentär trashkomedi om några karaktärer och upphittade objekt från den så kallade danskbyn, vid Öresundsbrons skånska fäste.

Utställningens mix av ihärdig konceptuell dekonstruktion, plakatklichéer och trashkomik kanske låter visset. Men trots en del riktiga bottennapp, så visar den att Köpenhamns instinkter faktiskt inte är så förslöade som i Nordens övriga huvudstäder.

FAKTA

KONST

» Danmark – en vejledning til nationen for ’verdens lykkeligste folk’

Plats: Overgaden, Köpenhamn

Till och med 15 augusti, 2010

Fredrik Svensk

ARTIKELN HANDLAR OM