ÅSIKT

Nygammalt

Petter Lindgren blir uppfriskad av Lars Gustafssons dikter.

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
I ”Om begagnandet av elden” känner läsaren igen Lars Gustafsson från tidigare samlingar – med funderingar om såväl primtal som ungdomens mörtfiske.

Åldrande diktare kan ibland få något hemulartat över sig. Tyngda av den stundande döden – därför ständigt påminnande oss om den – hasar de fram över barndomstunet med käppens krycka förgylld av solnedgångens sneda eld.

”Vad skiljer dig min vän, från buskar och från trän? / Du gror, du går i blom, och du skall vissna hän”, skriver till exempel Gunnar Mascoll Silfverstolpe i en sen, mycket sen dikt.

Också Silfverstolpes fan och västmanländska kollega Lars Gustafsson, 74, har uppenbarligen blivit mera elegisk med åren. ”Sensommar, årstid / som passar min ålder”, skriver han i Om begagnandet av elden, med en vinkning till Gunnar Ekelöf som (dock blott medelålders!) går på åkervägen i Om hösten och minns hur ångestfullt han förr tyckte att syrsorna spelade, men ”tycker så inte längre”.

Om livets korthet får vi veta åtskilligt, liksom om närliggande ämnen som hur båtfernissan tycks skinna sig snabbare med åren, eller hur tiden omöjligen låter sig fördrivas, vad den gamla tidskriften Tidsfördrif än må hävda. Detta i dikter som vad beträffar längd befinner sig inom den av Gustafsson anförda gausskurvans normalfördelning; de flesta är omkring decimetern, och samtliga mjukt avrundade kring sitt respektive motiv, samt prydligt försedda med titel. Ett vackert exempel på den sorts centrallyriska ”ditt och datt-poesi” som Åsa Beckman tog farväl av i Dagens Nyheter för snart exakt tio år sedan, den 12 september 2000. Kanske är det min egen begynnande medelålder, men det är inte utan att formatet känns riktigt uppfriskande igen. Tänk, en tanke tänkt till sitt slut, i en sats avslutad med en punkt!

Den som läst Gustafsson tidigare kommer heller inte att gå vilse i Om begagnandet av elden. Blandningen av lika delar erinring (utpräglat visuell) och husbehovsfilosofi är densamma som i föregående samlingar. Redan i den inledande dikten, ”Om de bebodda världarnas rikedom”, anspelande på en bok från 1862 av astronomen Camille Flammarion, möter en fundering kring primtalen, och i dikt nummer två, ”Mört”, avhandlas en av barndomens rödögda mörtar, ”lätt att fånga med tuggat bröd / på en krökt knappnål”.

Att tonen blivit en smula mer sorgsen är bara klädsamt, och ger på samma gång lätthet och bett åt de för författaren så typiska och tidigare ofta lite torra eller magisteraktiga tankefigurerna. Som här, i ”Kort besök i försommarljuset”: ”Hur sällsamt / att ­detta som vi kallar / april­ljuset, hoppfullt och milt / är detsamma som augustimörkret!”

FAKTA

POESI

» Om begagnandet av elden

Lars Gustafsson

Atlantis

FAKTA

Lars Gustafsson är född 1936 i Västerås. Han är författare och professor i filosofi (i Austin, Texas fram till 2006).

Debuterade med romanen Vägvila, 1957, och har sedan dess gett ut ett tiotal romaner.

Som poet utkom han först med Ballongfararna, 1962 och senast med Den amerikanska flickans söndagar, 2006.

Han har också publicerat essäer och lyriköversättningar.

Har mottagit mängder av priser och utmärkelser genom åren, bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris 1960, Aftonbladets litteraturpris 1962, Litteraturfrämjandets stora pris 1979 och Tomas Tranströmer-priset 2006.

Petter Lindgren