ÅSIKT

Finlandssvensk nestor död

"En lyriker med
sällsam uttrycksfullhet"

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Bo Carpelan 1926-2011.

Mångsidig, produktiv och något av den finlandssvenska poesins nestor, har Bo Carpelan vid 84 års ålder lämnat jordelivet. Han debuterade vid 20 års ålder, 1946, med Som en dunkel värme och i höstas kom den bok som skulle bli den sista, Gramina. Däremellan skrev Carpelan ett 60-tal böcker, inte blott poesi, utan även romaner, dramatik, barn- och ungdomsböcker. Hans liv präglades av böcker, han doktorerade med en avhandling om Gunnar Björling (vars lyrik präglade Carpelans tidiga poesi) och var länge verksam som bibliotekarie vid Helsingfors stadsbibliotek. Finlandiapriset fick han två gånger, för romanerna Urwind (1993) respektive Berg (2005).

Bland övriga romaner märks Axel (1986) eller Barndom (2008), men det är som lyriker han gjorde störst avtryck. Den tidiga lyriken var mättad av symboler, med åren skalades språket av och även prosan berömdes för sin exakthet och klarhet. Med samlingen 73 dikter (1966) uppnådde han en sällsamt koncentrerad uttrycksfullhet, liksom i Dagen vänder, där det enkla, till synes banala blottar existentiella djup. Den sista samlingen, Gramina, lät antika klassiker som Vergilius, Dante och Horatius eka i den moderna världen. En av dess dikter är så kort att den låter sig citeras i sin helhet: ”Blod, / gräs, / ingen seger.”

Claes Wahlin

ARTIKELN HANDLAR OM