ÅSIKT

Så tolkas ett diktarmysterium

"Han skrev sin poesi på
papperslappar som han
hade med sig i rockfickan"

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ingmar Simonssons stora tolkningsvolym av den amerikanske poeten Wallace Stevens, Klippan och andra dikter (Themis) blev hyllad när den kom 2009, för sin ”bokstavliga skärpa” och för urvalets bredd. Han ”överträffar i ett enda slag vad de tidigare introduktörerna åstadkommit” skrev Svenska Dagbladets Tommy Olofsson. I senaste numret av Hjärnstorm (nr 105) skriver Simonsson själv om Stevens och om sitt mångåriga arbete med att översätta hans språkligt paradoxala och ordmusikaliska dikter.

När Wallace Stevens (1879–1955) debuterade med Harmonium var han 44 och jurist vid ett försäkringsbolag. Han skrev det mesta av sin poesi på papperslappar som han hade med sig i rockfickan när han promenerade till och från sitt kontor. Det var först efter sin död som Wallace blev mer allmänt läst. Simonsson närmar sig Stevens diktarmysterium med hjälp av hans formulerade poetik och filosofiintresse men sån ”förståelse” är ofta märkligt trivialiserande jämfört med att läsa verken i sig, som till exempel hans tolkning av Stevens ojämförliga rysare Mannen i snön.

Pia Bergström

ARTIKELN HANDLAR OM