ÅSIKT

Våldets remsa

Catrin Ormestad läser om Gazas blodiga historia

Foto: Foto: AP
En palestinsk pojke kokar ägg i ruinerna av sitt sönderbombade hem efter en israelisk attack mot Gaza. Dagens Nyheters korrespondent i Jerusalem, Nathan Shachar, har skrivit den utsatta landremsans historia.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Medan jag läser Nathan Shachars nya bok Gaza: Från faraoner till islamister brinner Egypten. Men kanske är det också nästa kapitel i Gazas historia som just nu skrivs på Tahrirtorget, för även om de för närvarande skiljs åt av en mur är Gazas och Egyptens öden sammanlänkade. Om revolutionen för det Muslimska brödraskapet till makten i Kairo skulle det i ett slag stärka Hamas ställning och öppna möjligheten för en federation mellan Gaza och Egypten.

Boken, som Shachar skrev på engelska och som sedan översattes till svenska av Martin Peterson, tillkom i efterdyningarna av Israels stora militäroperation i Gaza vintern 2008–2009. Shachar beskriver i förordet hur han hörde tillresta journalister klaga över att det inte finns någon bok som på ett behändigt sätt beskriver Gazaremsans historia och konfliktens bakgrund. Sex månader senare hade han fyllt det som han själv kallar en lucka i det globala bokutbudet.

Gaza är ett försök att i överskådlig handboksform beskriva remsans historia, med början på förbiblisk tid. Precis som 1900-talshistorien är den tumultartad och full av våld och lidande. Shachar liknar Gazaremsan vid en stafettpinne som gått från härskare till härskare. Efter egyptierna kommer grekerna, korsfararna, mongolerna, mamlukerna, osmanerna, britterna Och i början av 1900-talet, sionisterna. Gaza som vi känner det uppstod under det israeliska Självständighetskriget 1948, då den israeliska armén hejdade sin framryckning mot Palestinas sydvästra hörn dit den egyptiska armén tagit sin tillflykt tillsammans med 200 000 palestinska flyktingar. Dessa hade i ett slag gett Gaza en befolkningsökning med över 300 procent, vilket Shachar noterar mycket väl kan vara ett världsrekord.

Bokens fokus ligger på det som hände efteråt, Gazas moderna historia. Den egyptiska ockupationen byttes 1967 mot den israeliska. Därefter följde en illusion av fredlig samexistens som bröts 1987 av den palestinska intifadans utbrott. Våldet gav fredsprocessen och självstyre för Gaza men också Hamas uppstigande till makten, palestinsk inre splittring och givetvis, mer våld. Bokens kulmen är den stora israeliska militäroperationen Gjutet bly då runt 1 500 palestinier dödades, varav flera hundra barn. Läst i ett svep formar sig boken framför allt till ett nedslående vittnesbörd om hur Gazas historia varit ett obevekligt kanande nedför ett sluttande plan, mot dagens situation som Shachar kallar ”den mörkaste i mannaminne”.

Det är tveksamt om någon konflikt har beskrivits så ingående som den israelisk-palestinska, och Shachar gör klokt nog antagandet att läsaren har vissa grundkunskaper och bryr sig inte om att repetera de stora händelserna. Däremot blir han onödigt detaljerad på andra ställen, som när han beskriver schismerna i det palestinska samhället. Men Gaza är på det hela taget medryckande och engagerande läsning, och på sina ställen faktiskt spännande (vem har sagt att cliffhangers är förbehållna spänningslitteraturen?).

Shachar är en utsökt stilist, och i den lätta krönikeformen balanseras framgångsrikt personliga intryck och åsikter med analys och hårda fakta. Det blir sällan tungläst. Däremot kan det ibland bli lite opersonligt. Det är synd att Shachar inte stiger in i berättelsen lite oftare, för hans egna minnesbilder från Gaza tillhör bokens glimrande guldkorn. Till exempel hans beskrivning av en strandpromenad på sjuttiotalet, innan islamisterna kopplade sitt strypgrepp om Gaza. Att det för inte så länge sedan gick omkring kvinnor i minimala baddräkter på Gazas stränder är nära nog omöjligt att föreställa sig – men att de var palestinska är rent chockerande. Och det säger tyvärr mycket om hur drastisk utvecklingen har varit sedan dess.

Men vardagen i Gaza har beskrivits på andra ställen. Gaza är en essä, inte en reportagebok och Shachar ror i land sitt uppdrag med bravur. Det är egentligen bara i bokens avslutande – och svagaste – kapitel, det som handlar om Gjutet bly, som han inte riktigt når fram. Precis som de israeliska piloterna som flyger så högt över Gaza att de inte behöver se målen de bombar blir Shachars neutrala essästil alltför kylig och distanserad när det gäller att beskriva den tragedi som drabbade Gaza de där vinterveckorna.

Det som framför alltgör Shachars bok så läsvärd är emellertid inte den visserligen utmärkta genomgången av den moderna historien utan de första kapitlen, de som beskriver Gaza före 1948, innan det blev en symbol för våld, hopplöshet, lidande och en till synes olöslig konflikt. Trots att den tidiga historien är nog så blodig och omvälvande låter Shachar oss också få en skymt av ett annat Gaza, en plats av fruktträd och bördiga jordbruksmarker med en kosmopolitisk kultur och en egensinnig och härdig befolkning – och framför allt, ett Gaza som existerar i egen rätt, bortanför den israeliska ockupationen. Så ger oss Shachar inte bara Gazas historia och nutid i behändig förpackning utan också dess nedärvda sorg, dess mänsklighet, egenart och faktiskt, dess skönhet.

FAKTA

SAKPROSA

» Gaza: Från faraoner till islamister

Nathan Shachar

Övers Martin Peterson

Atlantis

Catrin Ormestad