ÅSIKT

Varför kommer teatern alltid sist?

Uppsala stadsteater gör en ängslig variant på Låt den rätte komma in.

Foto: Linus Meyer
Först kommer boken, sedan filmen och sist pjäsen. Nu har Låt den rätte sats upp på Uppsala stadsteater i regi av Jacob Hultcrantz Hansson.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det retar mig att, i dessa tider av återanvändande, uppstekande av samma historia i olika konstformer, teatern nästan alltid tycks komma sist. Först kommer boken, sedan filmen och sist pjäsen som ängsligt plockar upp de berättelser som man redan vet går hem.

När Uppsala stadsteater och Jakob Hultcrantz Hansson nu gör teater av den banbrytande skräckromanen som sedan blev hyllad film, vampyrmelodramen i förortsmiljö Låt den rätte komma in, är det ett projekt som till stor del präglas just av en viss ängslighet.

Miljön är mörk, skitig och mytisk redan från start. 1980-talets förortsvardag skymtar i stället i noppiga halsdukar och säckiga manchesterbyxor. Det blir ett drama som länge mest skissas med lätta nedslag i typsituationer: ett kort möte mellan pojken Oskar och den mystiska grannflickan Eli, en liten mobbningscen, ett stycke överbeskyddande mamma. Lätta tassavtryck i en färdigutstakad historia.

Men redan från start etablerar Elisabeth Wernesjö en Oskar med övertygande 12-årsavighet med sina avhuggna nästan-meningar och små eruptioner av livsglädje mitt i det stukade. Och i mötena mellan hennes Oskar och Bahar Pars Eli uppstår den spänning som själva skräckhistorien inte lyckas suggerera fram ur det alltför glesa dramat.

Strax före paus tätnar det dock. En utdragen och geggig mordscen sätter en tydligare ton. Lite äckelskräck i kontrast mot en spirande, skavande mellanstadieromans mellan Oskar och Eli. Skälvande prepubertet mot en fond av ondska: jo, men det funkar även om det läskiga ibland tenderar att tippa över mot buskisskräck à la Mumien vaknar.

Det är också formmässigt rätt elegant med fiffiga lösningar och en lek med filmiska element som slow motion-scener, snabba ”klipp” med hjälp av skärmar och spel mot projicerade filmsekvenser.

Men Låt den rätte komma in hade behövt stramas åt kring en egen, bärande linje för att uppnå en energinivå som håller hela vägen.

Jenny Aschenbrenner

FAKTA

Teater

» Låt den rätte komma in

av Jacob Hultcrantz Hansson efter John Ajvide Lindqvists roman

Regi: Jacob Hultcrantz Hansson

Scenografi: Fridjon Rafnsson

I rollerna: Jesper Feldt, Tytte Johnsson, Victor Nyström, Bahar Pars, m fl

Scen: Uppsala stadsteater, Ettan

Speltid: 2 tim 15 min