ÅSIKT

Som en skjuts till ömma platser

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: HELGE STRÖM
Eva Ström (född 1947) är författare och litteraturkritiker.

Jag läser en bok som heter Den flödande lyckan, säger jag till en förtrogen person som är en del äldre än jag.

Vilken underbar titel! säger den förtrogna. Jag visste att hon skulle säga så. Jag befinner mig i en ålder där en sådan titel verkar provocerande, rentav uppkäftig. Men här möts vi genom åldrarna och ler samfällt.

Det är en bok om sorg, säger jag. Jag tror att den handlar om olyckans potentiella lycka. Och förstås lyckans potentiella olycka. Kanske när jag tänker efter också om olyckans potentiella olycka.

Ja, och lyckans potentiella lycka, fyller den förtrogna i. Jag nickar.

Det är en bok om krig, säger jag. Historien kompliceras av kolliderande kärlekar och ett barn. En svensk man träffar en holländsk kvinna, och de kommer aldrig att förstå varandra, kanske för att de inte delar erfarenheterna av krig. Krigets förstörelse är något som ligger nära mysterierna, som förvandlar människor.

Det är alltså en bok om ”en glimt av något okänt, bortom våra kategorier”, säger jag. En missionskyrka rivs och dess heliga innanmäte blottas, kvar i spillrorna finns religiositeten som suggestion, skådespel och konst. Kvar finns olika mirakler. Allt som kan väcka förundran: evolutionens och vetenskapens vackra ändamålsenlighet, de gamla religionerna, de grekiska gudarnas, asagudarnas och det gamla testamentets djuriska grymhet.

Min förtrogna hänger inte riktigt med, men vet att det inte alltid är poängen. Samtalet är öppet som boken.

Det är alltså en bok om grymhet, kommer jag på. Berättaren, en poet, är en vampyr som med sin gamla blick och näsa för levnadsöden parasiterar på andras olycka. Man vet inte vad man ska tycka för denna person är själv en melankoliker, som den tyske författaren WG Sebald. En som söker språk, varelser och detaljer som rättfärdigar hela tillvaron, ”en enda ljusuthuggen mening i en bok av kompakt mörker”. Det är en konstnärligt moralisk hållning. Det är helt enkelt en bok om konst.

Jamen vad har det med den underbara titeln att göra? frågar min förtrogna.

Jamen, det är bok om förmågan att känna hänförelse, säger jag. Och då spelar det ingen roll om författaren är grym, moralisk, sorgsen eller lycklig. En förvandling sker med den lite banale svensken, läkaren Anders Bruhn. Han blir lämnad. Berättaren förströr honom med berättelser om gatan han bor på. De äter hämtpizza och ser på hyrfilmer. I sin depressiva skyddslöshet kan han drabbas av den flödande lyckan. Han behöver inte ta livet av sig, som den unga kvinnan i författarens förra roman, Claires leende. Claire Säwe saknade uppenbarligen förmåga att hänföras.

Fast jag förstår inte, den verkar handla om allt möjligt, säger min lyssnare lite otåligt.

Så sant, säger jag. Men blir själv lite osäker på vad jag pratar om, för den ger mig en skjuts in i mina egna ömma platser. I självreflektion och minne, i dagdröm, nattdröm och tupplur mellan läspassen. ELKENOR.

Hursa? Min förtrogna kupar handen runt örat.

Elkenor, säger jag. Ett magiskt ord som någon drömde redan i diktsamlingen Revbensstäderna. Så här skriver författaren nu: ”det obeskrivligt ljuvliga och helt meningslösa ordet ELKENOR, som då strålade för mig med en kraftfull sinnesvidgande glans som ännu vid uppvaknandet i flera timmar bevarade sin egendomligt talande lyster, en lyster som talade om för mig att jag var lyckligare än jag kunde fatta”. Det finns flera rader ur hennes tidigare böcker, och sångtexter och bibelrader. Språkliga fragment som bryter

in i berättelsen, en sorts poetiska interventioner.

Så modernt. Jaha, men, tycker du om boken? Är den bra? frågar hon.

Det förstår du väl, svarar jag. Den är mästerlig. Faktiskt underbar, säger jag, för att hon verkligen ska förstå.

FAKTA

PROSA

» Den flödande lyckan

Eva Ström

Albert Bonniers förlag

Viktoria Jäderling