ÅSIKT

Rymdresan – en seger över Stalin

Foto: Foto: AP
Jurij Gagarin och hans berömda leende. "Jordens leende i kosmos", som poeten Jevtusjenko kallade det.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

På tisdag är det 50 år sedan Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. Pojechali! – ”Vi reser!” hördes hans röst över radion när rymdraketen Vostok-1 lyfte från den kazakstanska stäppen den 12 april 1961. Bevingade ord som omedelbart blev lika legendariska som senare Neil Armstrongs ”ett litet steg för en människa, men ett stort steg för mänskligheten” skulle bli vid månlandningen 1969.

”Vilket mänskligt ansikte Jurij Gagarin hade”, skrev poeten Jevgenij Jevtusjenko: ”Gagarins ansikte var Jordens leende ute i kosmos”.

Sovjets triumf i rymden 1961 kan ses som en seger över Stalin, då rymdforskningens framgångar var ett direkt resultat av Chrusjtjovs avstalinisering som påbörjats bara fem år tidigare. Sergej Koroljov, vetenskapsmannen som ledde rymdprogrammet och konstruerade farkosten Vostok som förde Gagarin upp i rymden, hade under Stalins tid suttit fängslad i Gulag.

Men det politiska och kulturella tövädret i Sovjetunionen tog slut 1964, när Chrusjtjov störtades av gammelstalinisterna som tyckte att han blivit allt för liberal.

Gagarin omkom i en flygolycka 1968. Han hade då sedan ett par år fallit i onåd hos den nya sovjetledaren Leonid Brezjnev.

Jurij Gagarin var den första människan som kunde betrakta jorden i ett större perspektiv. Efter sin resa förklarade han: ”Från rymden kunde jag se hur vacker vår planet är”, men också hur litet och skört det blåa jordklotet framstod i rymdens oändliga mörker: ”Folk! Låt oss beskydda denna ömtåliga skönhet, och göra allt vi kan för att inte förstöra henne.”

Per Leander