ÅSIKT

En hondjävuls liv som strippa

Ulrika Kärnborg: Weldons memoarer mer spännande än hennes storsäljare

Foto: SCANPIX
Brittiska författaren Fay Weldon (född 1931) debuterade 1967. Mest känd är hon förden filmatiserade romanen ”En hondjävuls liv och lustar” som nu ges ut på nytt.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ur filmen ”En hondjävuls liv och lustar”.

Hon är feministen som blev en rasande försvarare av mäns rättigheter och satirikern och ateisten som bokstavligt talat kröp till korset och gick med i Church of England. Fay Weldon har aldrig varit rädd för att säga emot sig själv eller framstå i dålig dager. Kanske är det därför hon har lyckats hålla sig på toppen i nästan ett halvsekel. För en så lång karriär krävs i allmänhet fingertoppskänsla för hur man förnyar sitt varumärke.

En uppmärksam läsare kanske protesterar här, men nej, jag tror inte att det skulle störa Fay Weldon särskilt mycket att bli kallad ett varumärke. Med sitt förflutna inom reklambranschen och lång erfarenhet av att skriva för film och tv, är hon uppdragsskribent lika mycket som romanförfattare. Hon har aldrig stuckit under stol med att hon har ett affärsmässigt förhållande till sin talang. Samtidigt skulle man kunna säga att hon själv på ett sympatiskt sätt motverkar sin kommersiella framgång genom att vara så kontroversiell och nyckfull.

Hennes verk åldras inte särskilt väl. Den på åttiotalet så omdebatterade En hondjävuls liv och lustar, som nystartade Massolit förlag nu ger ut tillsammans med självbiografin Auto da Fay, visar sig vid en omläsning vara betydligt mer antikverad än jag trodde. Är den ens särskilt feministisk? Berättelsen om den alldagliga, kuvade Ruth som en vacker dag tar hämnd på sin otrogne make, eller rättare sagt på hans älskarinna, bränner ner sitt hem, lämnar bort sina barn och låter skönhetsoperera sig till oigenkännlighet, är underhållande i sin brutalitet, men inte mycket mer. I halsbrytande fart levererar Weldon förkastelser över våra förljugna liv i väst, men eftersom hon ideligen säger emot sig själv är hon ett opålitligt sanningsvittne.

I självbiografin från 2002 får man en förklaring till ombytligheten. När Weldons ironiska blick vänds mot henne själv blir resultatet en rörande redogörelse för ett liv som verkligen varit extraordinärt, fullt av tragedier, skilsmässor och krig. En make tvingade henne att arbeta på strippklubb, en annan lämnade henne för sin tjugoåriga new age-terapeut.

Fay Birkinshaw, som hon hette från början, föddes 1933 i England i en kulturellt prominent övre medelklassmiljö, men flyttade snart till Nya Zeeland. Där började hennes far arbeta som läkare medan hennes mor, författare av lindrigt framgångsrika underhållningsromaner, försökte hålla ordning på den växande barnaskaran.

Efter en tid inledde fadern en rad kärleksförbindelser med unga damer, samtidigt som modern Margarets första seriösa litterära verk Via Panama väckte en sådan skandal att familjen frystes ut av lokalbefolkningen. I fortsättningen kom Fay och hennes syster Jane att bo med modern som blev fattigare och mer förvirrad allteftersom åren gick.
 

Ensamhet och svåra umbäranden präglade Fay Weldons liv även sedan hon som tonåring flyttat tillbaka till England. Efterkrigstidens sönderbombade London med ransoneringar och iskalla bostäder måste ha varit ett dystert ställe för unga människor även om det, vilket Weldon ofta poängterar, aldrig var ont om tomma hyreslägenheter eller lediga älskare.

När femtiotalet övergick i det mer optimistiska sextiotalet hade Weldon hunnit bli ensamstående mor och gjort en blygsam karriär inom reklamavdelningen på Pearl and Dean. Hon hade myntat en framgångsrik slogan, ”Go to work on an egg”, och en annan, ”Vodka gets you drunker quicker” som aldrig presenterades för kunden därför att cheferna uppfattade den som alltför rakt på sak.

Kvinnolönerna på sextiotalet betraktades mest som nålpengar; en gång när Weldon bad om påökt frågade hennes chef varför. Kunde hon inte be maken om mer pengar istället? Det var kniven på strupen och hon kom på att hon skulle erbjuda en tjugofem år äldre rektorsaspirant sina sexuella och hushålleliga tjänster i utbyte mot mat och husrum för sig själv och sitt barn. ”Det var ju bara vad fina flickor i allmänhet gjorde, för hade kanske inte George Bernard Shaw liknat äktenskapet vid slaveri?”

Auto da Fay är bitvis förvirrande läsning, mest därför att Fay Weldon upprepar sig och hoppar fram och tillbaka i tiden. Berättelsen växlar slumpvis mellan första och tredje person och i alla gamla hus där Weldons uppehåller sig finns spöken; under mörka nätter kan man höra avlidna familjemedlemmar ropa till varandra över decennierna.

Ändå föredrar jag den hafsiga biografin framför En hondjävuls liv och lustar – hur ofta får man ta del av ett stycke kvinnohistoria som omfattar de dramatiska delarna av 1900-talet och där huvudpersonen dessutom har befunnit sig på alla de riktiga platserna vid alla de viktiga tillfällena?

Fay Weldons liv liknar till sist intrigen i en viktoriansk roman, Dickens kanske. När man läser om den unga kvinnans öden skiftar stämningen så snabbt från bländande sol till djupaste mörker att man får lust att gråta. Med det sagt menar jag ändå inte att Auto da Fay är särskilt imponerande eller välskriven. Den är bara åtskilligt mer fängslande än många böcker av betydligt högre kvalitet.

FAKTA

SAKPROSA

» Auto da Fay

Fay Weldon

Övers Annika Preis

PROSA

» En hondjävuls liv och lustar

Fay Weldon

Övers Annika Preis

Massolit