ÅSIKT

Nordisk kombination

En dansk, en norsk och en svensk ges ut samtidigt på återvunnet papper

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Christina Kullman, poet.

[Noord] är en ny nordisk bokserie, ett samarbete mellan danska Forlaget Fingerprint, norska Gasspedal och svenska OEI Editör. Tre titlar i taget, på originalspråk, ges ut samtidigt i Danmark, Norge och Sverige.

Böckerna trycks i upplagor om 1 000 exemplar på återvunnet papper. De går inte att stjäla ety de är gratis (de finns att beställa via OEI för endast portokostnad eller att hämta på Rönnells antikvariat i Stockholm).

Först ut är Lars Skinnebach, Sigurd Tenningen och Christina Kullman.

Skinnebachs Kapitaland är en reseskildring från Sydostasien som skulle kunna handla om vilken skandinavisk barnfamilj som helst som unnar sig välförtjänt njutning långt bort. Här finns den tjänstvilliga hotellpersonalen, hantverksshoppingen, speedbåtarna, cikadorna och ödlorna. Allt är dränkt i solsken och vit makt. Jagberättaren är en irritabel och själväcklad småbarnspappa: ”Tjenerne stresser mig en smule, men det er sikkert en erfaring jeg deler med de fleste idioter, der stiller sig i den situation, at de bekymrer sig om deres privilegier”. Turistens klagan, men också en språklig operation på skev prosa: ”Jeg tillader mig nogle privilegier som jeg ville tillade enhver anden der havde mulighed for at opnå samme privilegier og andre”.

Norske Sigurd Tenningens Vevet kretsar kring minnet av en rhododendronbuske i barndomen. En avgränsad, grym värld av pojklekar och stränga, men föränderliga regler, inneslutning och uteslutning. Här kan ett åskväder i barnögonen bli en väldig storm, med dyningar som hotar att överskölja allt i varje ögonblick.

I Christina Kullmans Människor och verksamheter står det helt enkelt att: ”åskan går”. Två ensamma ord på en sida; välbekant påstående och besynnerlig bild, väderlek eller uppenbar lögn. Det vardagliga och korthuggna både vacklar och växer.

Boken beskriver ett ”vi” som har eller inte har bostad, trädgård, hemmastudio. Den handlar om bostadsmarknaden: ”pris min max antal rum min max boyta min max”, om adressen som en del av identiteten: ”vi undrar över vad ni kan vara / vi undrar var ni bor” och om ”våra / drömmar”.

Det går att läsa Kullmans explosivt lakoniska samtidsbetraktelse som sista delen i en trilogi om tillträde. Var och en av dessa titlar rör vid frågor om rum och deras gränser. Vem har tillträde till semesterparadiset, rhododendronbuskens pojkgemenskap, eller ett hem med tak och fyra väggar (gärna trägolv)? Och vad gör den som är på insidan med sitt innanförskap?

Jag har svårt att tänka mig mer relevanta frågor för en nordisk litteratur i dag.

FAKTA

PROSA/POESI

» Kapitaland

Lars Skinnebach

» Vevet

Sigurd Tenningen

» Människor och verksamheter

Christina Kullman

OEI Editör, m fl

Jenny Tunedal