ÅSIKT

Bamse gör flyktingbarnen en björntjänst

Foto: EGMONT
Ur Migrationsverkets Bamsetidning
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vad är typiskt svenskt? Inte är det tystnaden, ordet lagom eller överkonsumtionen av kaffe.

Däremot är svenskarnas övertro på – och beroende av - information något som särskiljer oss från resten av världen. Jag har sett svenskar bryta ihop av informationsbrist på tågstationer och hotell världen över. Det är lite fånigt, men också lite gulligt.

Fast när Migrationsverket använder seriefiguren Bamse för att förklara asylprocessen för de asylsökande barnen är tillvägagångssättet enbart cyniskt och naivt.

Alla mår väl bra av information, inte minst barnen?

Tillåt mig tvivla.

Ola Andréason, vd för Bamseförlaget, tycker till exempel inte att flyktingbarnen ska behöva konfronteras med olyckliga slut. Bamse-serien som Migrationsverket beställt är för säkerhets skull försedd med hela två lyckliga slut. Ett där barnet får stanna i Sverige. Och ett annat där barnet åker till hemlandet och återser sina nära och kära.

I den riktiga världen, där förtvivlade mammor och pappor söker asyl, finns inga lyckliga slut. Inte ens om man får det efterlängtade uppehållstillståndet. För då är man ofta så knäckt efter den långa och utmattande asylprocessen att man måste ägna år åt att bygga upp sitt liv igen.

Information kan användas som verktyg för att förstå världen. Eller nivelleras till sedativa läkemedel. Bamse som lugnande piller för ångestridna barn.

Inga-Lina Lindqvist

ARTIKELN HANDLAR OM