ÅSIKT

Delarna är bättre än helheten

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Anders Bräck
Per Thörn. Parodierar han andra poeter?

Om Pär Thörn nu inte går och försöker ta rygg på någon litteraturens Mühlegg kommer han att ha skrivit över 100 böcker vid inträdet i pensionsåldern, 2042.

Bara i fjol utkom fyra verk, av vilka ett var en skiva (tillsammans med Leif Elggren och Marja-leena Sillanpää) och ett annat en uppställning av Strindbergs Röda rummet i bokstavsordning.

”16, 2, 2, 2, 25, 29, 4, 4, 45, 48, 5, à, Advokatfiskalens, afton, aftonsång, aktier”, löd Thörns version av den inhemska litteraturens mest berömda inledning.

En alfabetisk inventering av romankonsten som kan tyckas väl enkel eller nattståndet konkretistisk, men som ändå är typisk för författaren. Thörn söker sig gärna till det lite hjälplöst rörande i naturvetenskapens försök att systematisera och förstå en i grunden ogripbar verklighet. Ibland blir resultatet lysande och eget, som i romanen Tidsstudiemannen (2008) där pur Herz und Schmerz utvinns ur kontrollmani och paranoia.

Mot bakgrund av ovanstående ger årets andra Thörn-bok, Vad innebär det att föreslå någonting? (Låsningar), ett udda intryck. Den låter ju och ser ut precis som en diktsamling av samtida svenskt normalsnitt, och är ofta lite småtrist dessutom.

Så här börjar den: ”Om sanningen är vakthunden, vad är då språket? / Skiten som finns i huvudet. / Här bränns det. / Nu är jag väl borta från drömmarnas land. / Pragmatismen i allt mänskligt liv. / Att beskriva färgen grönt.”

Vilken är finessen den här gången då, undrar jag rastlöst. Och börjar hoppa lite hit och dit i boken, med tilltagande skepsis. ”Liberalerna vill att vi ska leva i en outlet” (fy så banalt! ), ”Vad händer egentligen när man kallar en dikt för politisk?” (men gäsp!).

Är det en parodi? Poeten Fredrik Nyberg staplar ju braskande enradingar ovanpå varandra på ett liknande sätt i sin ”praktik”, och det vore ju förstås intressant om rikets lyriker började parodiera varandra.

Knappast troligt ändå, men jag bestämmer mig för att Thörn trots allt gör ett försök till efterapning av något, av det poesiläsande eller poesiskrivande subjektet kanske, eller av det tidsstudiemannamässiga och kontrollerande draget hos dem båda. ”Alla fåfänga försök till meningsskapande”, skriver Thörn på ett ställe, vilket eventuellt kan tas till intäkt för en dylik läsning.

Efter flertalet plöjningar av boken är jag dock ännu en smula förbryllad och skeptisk, även om jag efter hand lär mig uppskatta allt fler av enskildheterna i den avgjort malande helheten.

Ta bara ordet ”seismografsvin” på sidan 48, ett utmärkt exempel på thörnskt detaljarbete när det är som bäst. Roligt, olycksbådande, fint balanserande på sitt g i mitten, ävensom ljudmässigt välavvägt.

FAKTA

POESI

» Vad innebär det att föreslå någonting? (Låsningar)

Pär Thörn

Pequod press
 

Petter Lindgren

ARTIKELN HANDLAR OM