ÅSIKT

Så blottläggs liberalernas kulturförakt

Marianne Lindberg De Geer

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Stina Oscarson.

Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson har den 30 augusti lyssnat till första avsnittet av Stina Oscarsons projekt för Radioteatern, Möjliga samtal, där författare, dramatiker och debattörer under hösten skriver dialoger där det lokala och personliga bryts mot storpolitik och globala ödesfrågor. Fiktiva tiominuters dialoger mellan personer som just nu borde prata med varandra.

Första avsnittet heter Anne Frank och konduktören, författat av Dmitri Plax. Helmerson skriver: ”anspelningen är tydlig; det handlar om skandalen där en ung biljettlös flicka samtalar med en konduktör”.

Ledarskribenten Helmerson tycker sig lyssna till tokvänsterpropaganda och kallar Stina Oscarson före detta kämpande vindkupekonstnär i ständig opposition mot liberalmarknadshögerkapitalet.

När Oscarsons chef Mats Svegfors i DN den första september gör ett inlägg till försvar för att även radikala intellektuella ska ha rätt att delta i den licensbetalda offentligheten, använder Helmerson Svegfors förflutna som argument. DN:s läsare ska förstå att vd:n för SR varit ”en elak, högljudd och synnerligen flitig kritiker av Sveriges Radio”. Men nu när han blivit gammal är han inte längre att lita på som pålitligt högervriden.

Med Stina Oscarson har kulturlivet fått en röst som knivskarpt tar sig igenom hinnan av demokratipolityr och får arga röster att läcka. Så blottläggs kulturföraktet.

Marianne Lindberg De Geer

ARTIKELN HANDLAR OM