ÅSIKT

Tröstpris till arabiska våren

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Under det långa decenniet efter 11/9 tröttnade borgerliga intellektuella aldrig på att påpeka hur efterbliven arabvärlden är: den har inga demokratier, inget civilsamhälle, ingen icke-våldstradition, ingen stor litteratur, ingen forskning att tala om – se bara: hur många araber har fått Nobelpris?

Sedan kom 2011. Det stora arabiska året, när alla fördomar systematiskt strimlades. Nu skulle väl ändå nobelprisen regna? Det har varit den allmänna förväntan, i synnerhet på fredspriset: självklart måste det delas mellan de arabiska aktivister som slagits för demokrati med ingenting mer än sina kroppar.

Det bidde en tumme.

Med all respekt för Tomas Tranströmer: även detta år valde svenska akademin bort Adonis, Assia Djebar, Elias Khoury, Nawal el-Saadawi. Med all respekt för Liberia: det stora skeendet detta år är ett annat. Att Tawakul Karman får en tredjedel av fredspriset är ett tröstpris till den arabiska våren, efter att de skandinaviska herrarna gjort sina prioriteringar (denna gång: att klumpa ihop kvinnor från fattiga länder).

Karman är en självlysande revolutionsledare. Bättre vinnare står inte att finna. Men hon borde naturligtvis ha delat priset med 6 april-rörelsen eller facken i Egypten, med den tunisiska bloggaren Lina Ben Mhenni, med någon av alla de syrier som sätter sina liv på spel för den fredliga revolutionen. Om inte 2011, så när?

Andreas Malm