ÅSIKT

Är gud feminist?

Barbro Alving, troende feminist.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Bangbrudar.

TIDSKRITFT Barbro Alving, känd som signaturen Bang, blev 1959 katolik. Hon beskrev det själv som en hemkomst till ”den kärlek som är ursprunget till all kärlek i denna värld”. Det var förstås inte till påvens patriarkat som feministen Bang konverterade utan till något helt annat.

Jag tänker på hennes historia när jag läser det senaste numret av tidskriften Bang som i flera artiklar problematiserar förhållandet mellan religion och feminism och där flera författare förstår att trons mysterium kan finnas bortom yttre strukturer.

Här ifrågasätts också kopplingen mellan sekularism och jämställdhet av genusvetaren Joan Wallach Scott. Hon intresserar sig för religionens roll i spänningsfältet mellan offentligt och privat och ser den franska debatten om rätten att bära slöja offentligt som ett testfall på gränserna mellan jämställdhet, religionsfrihet och kvinnors rätt till sin kropp. Hennes generella slutsats är att sekularism inte är antitesen till religion utan snarare ett annat system inom vilket ojämställdhet mellan könen formulerats genom tiderna.

Just den muslimska slöjan har blivit en symbol för hela detta problemkomplex och där är Naiti del Santes skildring av Diskrimineringsombudsmannens våndor inför det så kallade niqabfallet ett historiskt dokument. Hon var själv handläggare på DO och berättar om hur cheferna vred sig som maskar inför ett ärende där olika värdesystem och juridiska normer stod mot varandra. Slöjan kommer igen i ett samtal mellan Farnaz Arbabi, Nadia Jebril och Eva Brunne. Också där ventileras frågor om religionens plats i det offentliga rummet, nu relaterat till Sverige. Det samtalet får ett komplement i Johanna Palmströms artikel om ett postsekulariserat sökande efter alternativa riter till livets högtider.

Religionssociologen Linda Woodhead hävdar i en avslutande intervju att det inte är möjligt att avfärda religion med argumentet att den inte är feministisk. Det säger säkert några emot men Barbro Alving hade lika säkert hållit med.