ÅSIKT

Knepig utmaning för ungmoderater

Det blir svårt för MUF att göra August Strindberg till högerman.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I senaste numret av MUF:s medlemstidning Blått försöker ungmoderaterna göra Strindberg till sin.

De vill slå ett slag för ”borgerlig humanism” (jag tror det är samma sak som kulturkonservatism), chefredaktören poserar bredvid en byst av nationalskalden och kallar honom ”allas vår store skriftställare”.

De har en knepig utmaning framför sig.

För hur får man ihop den ungdomliga, kulturkonservativa kärleken till en kanoniserad författare med Strindbergs glödande socialism? En skribent försöker antyda att han med den snurriga samlingen En blå bok (1907) gjorde en liten konservativ swedenborgiansk sväng och att han trots allt sympatiserade med ”individens frihet ”och medelklassen.

Om det är kriteriet för ”borgerlig humanism” kommer MUF snart att skaffa sig en massa nya favoritsocialister.

Men även om högern visat talang för historierevisionism i Sydafrikafrågan blir det nog svårt att göra Strindberg till högerman. Så sent som på sin dödsbädd skrev folkstatens diktare om franska revolutionen för att ”locka arbetare till teatern”.

Och när till och med de unga högerradikalerna i MUF så gärna vill hitta vägar till att uppskatta Strindberg, frågar man sig varför det är omöjligt för kulturministern att göra detsamma? Förutom en ny hemsida har hennes departement inte avsatt en krona till Strindbergsåret 2012.

Stockholm stad skjuter till ynka tre miljoner kronor, varav det mesta går till att göra en utställning på Liljevalchs och en liten del till att fira Raoul Wallenbergs födelse, men Strindbergs nedläggningshotade teater Initiman får knappt något. Samtidigt ger staden 15 miljoner kronor till firandet av att OS gick av stapeln i Stockholm 1912. Pengar som kunde ha använts till att arrangera ett nytt OS i stadens nya, tomma jättearenor.

2012 är det också hundra år sedan Carl David af Wirsén dog. Strindbergs främste fiende, sekreteraren i den konservativa Svenska akademien som tillsammans med sin marionett, friherren Carl Bildt, var sin tids främsta bakåtsträvare.

Det kan vi också passa på att uppmärksamma.