ÅSIKT

”Dark Mountain” hoppas på en klimatkollaps

Isbjörnarna hotas av den globala uppvärmningen.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Paul Kingsnorth, Dark mountains grundare.

Från en prestigefylld forskarkonferens i London kom nyligen varningen att vi bara har det här decenniet på oss att vända kurvorna av stigande utsläpp. Sedan kommer uppvärmningen att vara ostoppbar.

Genomsnittstemperaturen kan då stiga med fem-sex grader till seklets slut. Redan en höjning med fyra grader är, konstaterar klimatforskarna Kevin Anderson och Alice Bows, ”oförenlig med ett organiserat globalt samhälle, sannolikt bortom anpassning, förödande för majoriteten av ekosystemen, och med hög sannolikhet omöjlig att stabilisera”.

Ännu tycks dock dörren till ekologisk omställning stå öppen. Majoritetsuppfattningen bland forskarna är att om vi snarast börjar minska de globala utsläppen och i rask takt fasar ut de fossila bränslena förblir klimatförändringen hanterbar, om än allvarlig och farlig. Men samhällets styrande skikt förefaller eniga om att låta dörren slå igen. På det senaste klimattoppmötet i Durban i Sydafrika i december 2011 kom världens länder nämligen överens om att skjuta upp bindande utsläppsminskningar till efter 2020 då det mycket väl kan vara för sent.

Det finns alltså få skäl till optimism. Mest illusorisk av allt är kanske tron på att tekniken av sig själv ska rädda oss, bara vindkraftverk och solpaneler blir lite effektivare än vad de är i dag.

I denna dystra situation försöker några vända själva hopplösheten till något hoppfullt. I dag föds den svenska grenen av Dark Mountain-rörelsen genom en festival, kallad Ociviliserat, i en närförort till Stockholm. Dark Mountain uppstod i Storbritannien 2010 som en utbrytning ur världens bäst organiserade klimatrörelse. Det är för sent, kollapsen kommer, ge upp och dra er tillbaka – så löd appellen. I en essä argumenterade Dark Mountains grundare, författaren Paul Kingsnorth, för att klimatrörelsen borde sluta demonstrera och i stället gå ut i bergen och lyssna på vad vinden har att säga till själen.

Svenska Dark Mountain vill formulera de nya kulturella berättelserna som gör att vi bättre kan förstå vår kollapsande civilisation och hur vi kan möta framtiden. Civilisationens undergång tas för given, vilket även är huvudtesen i en ny bok skriven av rörelsens svenska förgrundsfigur, David Jonstad (Kollaps, Ordfront 2011). Ändå är grundtonen optimistisk, ty vi bör inte frukta det mörka: kollapsen är på det hela taget en godartad nedstigning till ett enklare, mindre komplext samhälle.

Men klimatförändringarnas omfattning och hot om en nedbrytning av själva grunden för mänskligt liv gör Dark Mountain-rörelsens förhoppningar om ett mer naturnära och harmoniskt liv efter kollapsen lika ogrundat spekulativ som teknikoptimisternas grönskimrande teknofix. Att samla människor till föreläsningar om buddhistisk andlighet, om hur man kan leva på vild mat och frigöra sig ur konsumtionsberoende genom dramapedagogik framstår som ännu en tankeflykt.

Även om en kollaps i någon form ter sig trolig kan ingen veta bestämt. Rader av forskningsrapporter visar att det är tekniskt och ekonomiskt fullt möjligt att ställa om världens energi- och transportsystem på ett par decennier. Hakarna är av social natur. Om bara den politiska viljan fanns skulle det vara möjligt att rädda vår planet.

De senaste årens händelser världen över, från Tahrir till Wall Street, visar på denna möjlighet: människor tycks faktiskt förmögna att kunna ta samhällets utveckling i sina egna händer. Det borde även kunna gälla en upplösning av fossilkapitalet, massiva investeringar i förnyelsebar energi, globala och nationella omfördelningar av resurser mellan rika och fattiga. Kanske är det den största utmaningen någonsin, och kanske är det insikten om att det kommer an på just oss och inga andra som är så tung att bära. Så tung att några vägrar se att dörren ännu inte har slagit igen.

Rikard Warlenius,
Andreas Malm