ÅSIKT

Kapitalismen enligt lattepappan

Natalia Kazmierska om Andreas Cervenkas moderna "Spara och Slösa"

Foto: DAN HANSSON/SVD
Andreas Cervenka. Ekonomiskribent i Svenska Dagbladet
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Spargris? Nej tack.

Han har kallats ekonomijournalistikens Tom Wolfe och Peter Northug.

Fast snarare än någon hårdkokt macho-snubbe är Andreas Cervenka som en ljuvlig förskolefröken, som pedagogiskt reder ut subprimelånesystemet i myshörnan.

Hans lilla essäbok Vad är pengar? är ju inget annat än en Spara och Slösa för vår tid, extra behövlig nu när Birgitta Lillehööks tecknade Lyckoslants-sensmoral till många generationers bitterhet visade sig vara lika värdelös som grekiska statsobligationer.

Det var ju för sjutton Slösa som vann.

Ingen vettig förälder skulle köpa en spargris åt sina barn med detta ränteläge.

Att Cervenka själv nyligen varit pappaledig från jobbet som näringslivskrönikör i Svenska Dagbladet kan ha färgat av sig på de gulliga bilder och metaforer som han använder för att förklara vad som låg bakom den globala finanskrisen som bröt ut 2008.

Finansvärlden beskrivs som en treåring som ”kan själv” men i själva verket är beroende av mamma och pappa staten. Bankdirektörerna som skrikiga ungar som ”berövats på sin napp”. USA:s Federal Reserve kallas för penningpolitikens curlingförälder och politiska valrörelser jämförs med ”barnkalasens fiskdammar”.

Finansbyråkraterna borde dra ut på en ”förlåt-oss-turné till Europas alla dagis” ryter Cervenka i denna lattepappans stridsskrift, som åtminstone har en given plats bredvid Sven Lindqvists klassiker Reklamen är livsfarlig i min bokhylla.

Precis som Lindqvist får Cervenka passiv-aggressiva utbrott över det som blivit så vardagligt att vi inte längre noterar hur sjukt det är, nämligen hur pengar blir till och sedan försvinner i mysko miljardunderskott. I korta kapitel avhandlas med en humor och stil bolånediscot, stimulanspartyt, luftpengarna, bubblornas urmoder och den ”lantchipstunna” överenskommelsen mellan Tyskland och Frankrike om eurokrisens lösning.

Min favorit är dock bilden av hur finanstoppens ”bonusflyktingar” checkar in på lyxhotell i Schweiz för att undkomma den humanitära katastrof som hårdare regler kring vd-ersättningar innebär.

Konstigt nog är det bara vår svenska regering som klarar sig undan giftigheterna.

Kanske för att Cervenka inte befinner sig långt från Anders Borg när det kommer till politiska lösningar: han tycker också att svenska folket borde amortera mera. Pensionsåldern måste höjas. Bankdirektörerna får ta och skärpa sig.

Inga radikala åsikter direkt.

Finansministern brukar å andra sidan inte ifrågasätta hela det rådande monetära systemet.

När Cervenka landar i slutsatsen att våra barn och barnbarn kommer att tvingas deala med global massarbetslöshet, revolutioner, kaos, fattigdom och allmän apokalyps, vill man aldrig lämna det där fluffiga kuddrummet.

FAKTA

SAKPROSA

» Vad är pengar?

Andreas Cervenka

Natur & Kultur

ARTIKELN HANDLAR OM