ÅSIKT

Därför är vi skjutgalna i USA

Michael Moore om rädslan, vapnen och massakern i Denver

Foto: AP
Tolv personer dog vid skjutningen i Aurora.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
James Holmes, 24, är en av de unga mass- mördare som härjat i USA. Holmes sköt urskillningslöst på en bio i Aurora, med håret färgat som Jokern i Batman. Foto

Sedan Kain blev tokig och dödade Abel har det funnits människor som av ett eller annat skäl blivit tillfälligt eller permanent vansinniga och begått de mest osannolika våldsbrott. Den romerske kejsaren Tiberius förlustade sig under århundradet före Kristus med att kasta sina offer från en klippa på medelhavsön Capri. Den medeltida franske marskalken Gilles de Retz blev besatt av kristna andar och dödade flera hundra barn. I modern tid har i princip varje nation haft en psykopat eller två som utfört massmord: Den vite galne rasisten i Norge för ett år sedan, skolgårdsslaktaren i skotska Dunblane, massmördaren på École Polytechnique i Montreal, massmördaren i tyska Erfurt… listan tycks vara utan slut.

Och nu senast skytten i Aurora förra fredagen. Det kommer alltid att finnas galna människor.

Men här i USA sker TVÅ Aurora varje dag, år ut och år in! Minst 24 amerikaner dödas av andra människor med skjutvapen varje dag (8–9 000 per år) och då är varken de inräknade som dödas av misstag, eller de som begår självmord med hjälp av skjutvapen. Räknar man in dem, får man tredubbla siffran, 25 000 per år. Det betyder att USA är ansvarigt för över 80 procent av alla dödsskjutningar i de 243 rikaste länderna i världen!

Om man utgår ifrån att människorna i dessa länder inte är bättre eller sämre varelser än vi amerikaner blir frågan: Varför just vi? Både konservativa och liberaler i USA tror att de har svaret. Och skälet till varför ingen av dem kan finna en väg ut ur denna fasa, är att de har till hälften rätt båda två.

Högern anser att nationens grundare genom någon sorts heligt dekret har garanterat dem den eviga rätten att äga så många skjutvapen de vill. De kommer närmast maniskt att påminna dig om att ett vapen inte kan avlossa sig självt, att vapen inte dödar människor, människor dödar människor. Självklart vet de att de är intellektuellt ohederliga, (om det ordet kan användas) när de påstår att andra tillägget i författningen säger detta. De vet att männen som skrev konstitutionen endast ville försäkra sig om att en milis snabbt skulle kunna samlas om engelsmännen återvände för att skapa ödeläggelse.

Men de har en poäng när de säger att vapen inte dödar människor. Jag vill bara modifiera denna slogan lite och säga som det är: Vapen dödar inte människor, amerikaner dödar människor.

Vi är de enda i den rika världen som gör detta en masse. Och amerikaner av alla de slag listar alla upptänkliga förklaringar, för att de ska slippa tänka på vad som verkligen ligger bakom allt detta mördande.

De säger att det är de våldsamma filmernas och videospelens fel. Men senast jag kollade var filmerna och videospelen i Japan mer våldsamma än våra – och ändå dödas färre än 20 personer om året av skjutvapen i Japan, år 2006 var siffran två!

Andra säger att det är alla splittrade familjer som leder till dödandet. Jag är ledsen att behöva göra dem besvikna, men det finns nästan lika många ensamstående föräldrar i Storbritannien som här, och i Storbritannien sker färre än 40 vapenmord om året. Folk säger att allt detta är ett resultat av en historia och en kultur präglad av män med skjutvapen, cowboys och indianer, skjut först och fråga sen.

Och det stämmer att massmordet på den indianska ursprungsbefolkningen är en förfärande grund för ett nationsbygge. Men det är inte direkt kontroversiellt att påstå att vi inte är de enda med ett våldsamt förflutet eller en böjelse för folkmord. Hej, Tyskland! Jo, jag talar om er och er historia. Från hunnerna till nazisterna har tyskarna älskat en riktigt bra slakt (precis som japanerna, och britterna, som styrde världen under hundratals år, vilket de knappast gjorde genom att plantera prästkragar).

Men i Tyskland, med sina 80 miljoner invånare, sker omkring 200 vapenmord om året.

Mina liberala landsmän säger att om vi bara hade färre vapen så skulle det bli färre vapenmord. Och rent matematiskt skulle det vara sant. Om du har mindre arsenik i vattentäkten kommer färre människor att dö. Mindre av vad helst som är dåligt, kalorier, rökning, reality-tv kommer att döda färre människor. Och om vi hade stränga vapenlagar som förbjöd automat- och halvautomatvapen, och försäljning av stora magasin som kan rymma tusentals kulor, då skulle galningar som mannen i Aurora inte ha kunna döda så många på bara några sekunder.

Men även detta rymmer motsägelser. Det finns massor av vapen i Kanada (mest jaktgevär), men antalet vapenmord i Kanada är bara omkring 200 per år. I själva verket är den kanadensiska kulturen väldigt lik vår, barnen spelar samma våldsamma videospel och ser samma filmer och tv-program, ändå växer de inte upp till vuxna som vill döda varandra. Schweiz har det tredje högsta antalet skjutvapen per capita i världen, men ändå väldigt få vapenmord. Så, varför vi?

Jag ställde den frågan för ett decennium sedan i min film Bowling for Columbine och under veckan som gått har jag inte haft mycket nytt att säga. Det jag har att säga sa jag redan då, för tio år sedan, och det verkar inte ha gjort nån särskild nytta.

Detta är vad jag sa då, och detta är vad jag säger i dag:

1) Vi amerikaner är otroligt bra på att döda. Vi tror på dödande som ett sätt att nå våra mål. Tre fjärdedelar av våra stater avrättar kriminella, trots att de stater som har lägst antal mord är de som inte har dödsstraff.

Vårt dödande är inte bara historiskt (slakten på indianer och slavar och på varandra i inbördeskriget). Dödandet är vårt rådande sätt att söka en lösning på det vi är rädda för. Det är invasionen som utrikespolitik. Det är Irak och Afghanistan, visst, men vi har varit angripare sedan vi erövrade Vilda västern och nu sitter vi fast så hårt i det att vi inte ens vet vad vi ska invadera (bin Laden gömde sig inte i Afghanistan, utan i Pakistan) eller varför (Saddam hade noll massförstörelse- vapen och ingenting med 11 september att göra).

Vi sänder ut vår underklass för att utföra dödandet, och alla vi andra ägnar inte en minut en endaste dag åt att tänka på grymheterna. Nu skickar vi in förarlösa plan, som styrs av ansiktslösa män i en smakfull, luftkonditionerad lägenhet i en förort till Las Vegas. Det är galenskap.

2) Vi är ett lättskrämt folk och det är lätt att manipulera oss med fruktan. Vad är det vi är så rädda för, att vi måste ha 300 miljoner skjutvapen i våra hem? Vem tror vi ska skada oss? Varför finns de flesta av dessa vapen i vita hem på landsbygden?

Kanske borde vi fixa vårt rasproblem och vårt fattigdomsproblem (återigen, nummer ett i den industrialiserade världen). Då skulle det kanske bli lite färre frustrerade, rädda, arga människor som sträcker sig efter vapnet i byrålådan. Kanske skulle vi ta bättre vara på varandra.

Detta är mina tankar om Aurora och det våldsamma land jag är medborgare i. Det enda vi saknar är modet och viljan. Vi kan ändra på det.

Michael Moore,
översättning Joar Tiberg

ARTIKELN HANDLAR OM