ÅSIKT

Pionjären

Clara Törnvall läser om jubilerande Ziggy Stardust

Glammig David Bowie som Ziggy Stardust, ur konsertfilmen "Ziggy Stardust and the Spiders From Mars", 1973.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

En rödhårig alv i quiltad byxdress spelar låten Starman på tv och Storbritannien drar efter andan. Albumet The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars hade redan funnits ute i en månad, men det var via framträdandet i Top Of The Pops den 6 juli 1972 som David Bowies nya persona fick sitt stora genomslag.

I samband med att rockhistoriens mest kända alter ego fyller fyrtio kommer boken When Ziggy played guitar. Författaren Dylan Jones, chefredaktör för brittiska GQ, ägnar sig åt klassiskt nyckelhålsberättande när han med utgångspunkt i det fyra minuter långa tv-ögonblicket betraktar tidens anda.

Ziggy Stardust var en glittrande fjäril som landade i ett sotigt England vars arbetslöshet var den högsta sedan 1930-talet. Året 1972 hade dittills präglats av gruvstrejker och dödsskjutningarna av demonstranter i Londonderry, Bloody Sunday.

Dylan Jones skriver ur fanperspektiv och för hans trettonåriga jag var Ziggy Stardust framför allt bärare av löftet om en tillvaro målad i fler färger än småstadslivets gråskalor.

Ziggyfiguren förändrade populärkulturen, bröt med sextiotalets äkthetskrav på artister och banade väg för det androgyna åttiotalet – decenniet då Simon Le Bon och Annie Lennox såg likadana ut och både Boy George och Mötley Crüe bar läppstift. Allt kom från Bowie. Varken Blade Runner, Grace Jones, Madonna eller Lady Gaga hade funnits utan Ziggy Stardust, påpekar Dylan Jones.

Fem dagar innan Bowies Top Of The Pops-framträdande hade den första officiella Prideparaden gått genom London. Året därpå, 1973, sa Bowie att han var gay i en intervju. Bisexuell, rättade hans fru Angela.

De var gifta mellan 1970 och 1980, men hennes roll är relativt undanskymd i historieskrivningen om Ziggy Stardust. Den orättvisan har hon själv velat göra upp med i flera böcker om Bowie. Den senaste heter Lipstick Legends och kretsar kring den brittiska glamrockscenen, i vars centrum Angie befann sig. Hon städade, bakade kakor åt The Spiders From Mars och hittade sin make i säng med Mick Jagger. Men hon var också den som uppmuntrade Bowie att klä sig mer i drag. Om Angie inte hade varit så mycket faghag hade Ziggy Stardust sett annorlunda ut, blivit mindre teatralisk, mindre camp.

Lipstick Legends kan vara en av de virrigaste biografier som någonsin skrivits. Den är fylld av hopp i tid och rum, omotiverade utropstecken och oklara resonemang om vår jords framtid, sprungna ur en konstnärshjärna där varje tanke saknar början och slut. Boken är snudd på oläsbar, men charmig i sitt egensinne och skriven med stark övertygelse.

Angela Bowie beskriver åren då den brittiska manliga rockstjärnan genomgick en viktig förändring. Plötsligt blev det inte bara accepterat utan närmast obligatoriskt att inte vara heterosexuell. Freddie Mercury sa 1974 i en intervju att han var ”gay as a daffodil”, Elton John kom ut som bisexuell två år senare. Andra, som Mick Jagger, lekte med smink och kvinnokläder.

Angela Bowie ser samband mellan feminiseringen av rockmannen och kvinnors sexuella frigörelse. Det är kanske att tillmäta både männen och rockmusiken väl stor betydelse, men kul som idé.

Ziggy Stardust var banbrytande, men också i mångt och mycket en produkt av sin tid. Till exempel avspeglar han det sena sextio- och tidiga sjuttiotalets fascination för rymdresor.

Är han relevant i dag? Nej. Glamrockens estetik har inte åldrats särskilt väl och syns inte i vår tid. I dag är vi vana vid rollspel och alter egon, även om äkthetskraven finns kvar (fråga Lana Del Rey). Men som pionjär har rockens första hen en självklar plats i historieböckerna.

FAKTA

SAKPROSA

When Ziggy played guitar – David Bowie and Four Minutes That Shook the World

Dylan Jones

Cornerstone

Lipstick Legends

Angela Bowie

Publish America

Clara Törnvall

ARTIKELN HANDLAR OM