ÅSIKT

Hyckleri om Pussy Riot

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Åsa Linderborg, 44, tidningens kulturchef. Hennes bok ”Mig äger ingen” nominerades till Augustpriset 2007. Har jobbat på redaktionen sedan 2007.

Det finns en scen i filmen Ebba the Movie från 1982 där Thåström spelar Häng Gud på orgeln i Uppsala domkyrka. Det är ett mysterium hur de lyckades med den inspelningen. Kanske stod kyrkan tom och de tog en rövare. Kanske fick de tillstånd.

Det var andra tider då.

I dag hade det blivit ett jävla liv om konstens och yttrandefrihetens gränser. Nån skulle säkert väcka åtal.

Pussy riot fick två års fängelse för sin aktion i Moskvas fulaste kyrka, Frälsarkatedralen. (På platsen där det en gång låg ett populärt utomhusbad står nu en dom med neonskyltar i taket.) Straffet är hialöst och rättsprocessen halsbrytande. Men om Pussy riot inte dömts till nånting hade budskapet varit, att ni betyder ingenting. Den systemkritiska konsten blir tandlös i samma stund den får en repressivt tolerant klapp på huvudet när lagar bryts.

Att försvara Pussy riot är en självklarhet, men jag funderar ändå över det oreserverade stödet de nu får i västvärlden. De unga kvinnorna ingår i konstnärskollektivet Voina, som betyder krig. Voina har bland annat målat en stor kuk på en klaffbro, gjort installationer av gruppsex, kastat molotovcocktails och eldat upp en polisbil.

Kort och gott: de har gjort en massa saker som aldrig skulle accepteras i nåt land.

Vi hycklar när vi hyllar Pussy riot och själva utdömer stränga straff för skitbrott, menar den liberala skribenten sir Simon Jenkins i The Guardian (21 aug). Exempel: Charlie Gilmour fick 18 månaders fängelse när han påtänd svingade en flagga från krigsmonumentet Cenotaph och sen slängde en soptunna på en polisbil.

Jenkins har fler exempel på politiska domar i väst – eller snarare, han har ytterligare över tusen exempel: I samband med kravallerna i London för ett år sen, dömdes 1 290 personer till drakoniska straff. Brotten varierade från dödligt våld – vilket självklart ska straffas – till futiliteter som stöld av vattenflaskor.

Andes Lokko var inne på samma linje i en artikel i Svenska Dagbladet (19 aug) som väckt ramaskri bland svenska liberaler (av ett helt annat slag än Sir Jenkins). Lokko berättar bland annat om två britter som finkats för att de på Facebook manade till upplopp.

Det var helt korrekta domar, liksom alla andra, menar Erik Helmerson i en ledarartikel på Dagens Nyheter (22 aug). Han anklagar Lokko för revolutionsromantik men förklarar inte varför Putinkritiker får elda upp polisbilar i Moskva när Cameronkritiker inte får göra det i Londons förorter.

Med denna plötsliga passion för yttrandefriheten, måste vi hylla Johnny Rotten som vår tids Voltaire, skriver Jenkins. Liberalernas stöd för Pussy riot förpliktigar. Sveriges Radio kan ju föregå med gott exempel och spela den svartlistade Beväpna er med Ebba Grön: ”Ja ja, ja svär utifrån mitt hjärta / att vi från förorterna ska beväpna oss.” Så kan Helmerson än en gång vässa pennan till försvar för yttrandefriheten.