ÅSIKT

De som styr och de som granskar allt oftare i samma lag

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
PM Nilsson, Bonnierchef.

DEBATT Sverige är förvisso ett litet land, men ibland görs det onödigt litet. Som till exempel när jämställdhetsminister Nyamko Sabuni fredagen den 28 september utsåg PM Nilsson till ensamutredare för att, enligt ett pressmeddelande ”involvera killar och män.”

Men det är när vi kommer till motiveringen av PM Nilsson som utredare som det blir problematiskt. Nilsson betecknas som journalist, med ”en bakgrund som chef på Expressens ledarredaktion, där han drev jämställdhet som en av de stora profilfrågorna, och som grundare av Newsmill.”

Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister.

Nilsson kan säkert vara en alldeles utmärkt jämställdhetsutredare. Att beskriva honom som journalist är dessutom tänkt att garantera att han är allmänhetens röst in i utredningen.

Problemet är bara att Nilsson inte varit journalist sedan han slutade på Expressens ledarredaktion 2007. Sedan dess har han drivit debattsajten Newsmill i egenskap av delägare och vd. Redan i augusti i år utsågs han dessutom till ny informationschef på Bonnier AB, ett jobb som han formellt började på måndagen den 1 oktober. Som informationschef på Bonniers fungerar han som vd Jonas Bonniers förlängda arm. Sett ur utredningens perspektiv kan han knappast sägas företräda allmänheten längre, utan i ställe ett tydligt näringslivs- och branschintresse.

Men i pressmeddelandet står det alltså inget om detta. Nilsson förklarar själv på Twitter, på en fråga från mig, att utredningsjobbet är ett utpräglat fritidsjobb, men på följdfrågan varför pressmeddelandet beskriver honom som journalist och inte som Bonniers informationschef blir det inget svar.

Nyamko Sabuni förklarar kort och gott i ett sms, via sin pressekreterare, att ”han hade inte tillträtt sin tjänst på Bonnier”. Sabunis logik närmar sig uppenbarligen Dinah Washingtons, i sången ”What a diff’rence a day makes”.

I Alliansens Sverige tycks det blåsa nya vindar. Allt har blivit en fråga om den personliga lämpligheten, aldrig lämpligheten i att blanda oförenliga roller. Särintresset tycks inte längre utgöra något problem. Det är desto mer problematiskt eftersom vi påstår oss ha en ordning där den styrande makten och den granskande ska hållas åtskilda, till fromma för politikernas och mediernas trovärdighet och – i förlängningen – demokratins.

Bernt Hermele