ÅSIKT

Israels politik är livsfarlig

Ann Ighe och Mikael Löfgren: Det är blockaden som är den verkliga provokationen

Aktivistskeppet Estelle står i hamnen i Ashdod i södra Israel, efter att den israeliska flottan bordat fartyget.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Efter en 5 000 sjömil lång seglats mot Gaza, som började i Finland i maj, har nu Estelle och hennes besättning tvingats in i israelisk hamn och israeliska fängelser. Israelisk militär påstår att kapningen skedde lugnt och utan våld. Men naturligtvis är det en våldsam handling om maskerade och beväpnade soldater bordar ett fartyg på internationellt vatten och tvingar in det och dess besättning till en destination man inte vill anlöpa.

Vi vet att elpistoler, så kallade stun guns, användes mot ett flertal passagerare, däribland Maria-Pia Boëthius. Dror Feiler, svensk medborgare sedan många år, skildes under söndagen från övriga svenskar under förevändning att han som israel skulle ha hjälpt fienden, uppviglat till uppror och olagligen försökt ta sig till Gaza. Det är samme Dror Feiler som häromåret utvisades från Israel och som straff fick tio års inreseförbud. Då var han uppenbarligen svensk. I går blev han det igen. Israel medgav på måndagen att Feiler inte varit landets medborgare ­sedan 1983.

Så kan man trassla till det för sig om man har att administrera en politik som gör skillnad på folk och folk.

Blockadpolitiken och dess absurda juridiska konsekvenser reser en rad frågor:

Vad är våld? Vad är lagligt? Vad kan politiker göra och inte göra?

Norges tidigare statsminister, Kåre Willoch, sätter fingret på de dilemman som våra utrikesförvaltningar nu står inför. Han säger rakt ut att den israeliska taktiken – att förmå aktivister att erkänna att de brutit mot Israels immigrationslagar – är att uppmana till aktivister att erkänna brott de inte begått. Han säger vidare att det bör stå var och en fritt att resa till Gaza.

Det är just detta som är kärnan i aktionen Ship to Gaza. Det är inte Estelle som är provokationen. Provokationen är blockaden av Gaza.

Resan med Estelle har gett människor i Europa möjlighet att agera, som medborgare och som beslutsfattare. Aktivister lastade och seglade båten. Hamnstäder, från Finland till Italien, har i och med våra besök visat att de är öppna för sjöfart på Gaza.

Utrikespolitikens språk och handlingar, som kan förefalla abstrakta i den enskildes perspektiv, sätter ramar för våra liv. Den gör dessutom anspråk på att företräda oss medborgare på det internationella planet. Utrikesförvaltningarna i Sverige, Norge och Finland har, av den folkliga opinion som nu mobiliserats, givits möjligheten att med kraft och självständighet hävda folkrätt och mänskliga rättigheter. Genom att tillbakavisa de absurda anklagelserna mot Estelles passagerare kan våra länder visa att vi inte heller tolererar kollektiv bestraffning av palestinierna på Gazaremsan.

Kapningen av Estelle och tillfångatagandet av aktivisterna är inte ägnade att förvåna. Vi vill inte ha allmän sympati för att vår besättning och våra passagerare frihetsberövas. De var fullt medvetna om vad de gjorde. De prövade gränsen än en gång, med anledning av den pågående provokation av rättsmedvetandet som blockadpolitiken utgör. Det de nu genomlever ska alltså inte ömkas, utan mana oss alla – utrikesministrar och andra – till handling.

Israel hävdar att det inte råder någon nöd i Gaza. Det går bra att leva som det är, kaloribehovet är uträknat in i minsta detalj.

Frihet förväntas inte ingå i den palestinska dieten. Och hur var det med vår last? Ett ankare, en VHF-radio, ett par olivträd, åtta barnmorskestetoskop, 41 ton cement och ett oräkneligt antal ideella arbetstimmar. Israel påstår att lasten inte kan kallas humanitär, och är just nu i färd med att anklaga sina egna medborgare för att ha ljugit om detta.

Var inte hela den här resan endast en symbolhandling? Nej. Tusentals människor kan vittna om vad de sett med egna ögon, materialet Estelle kommer lastat med är livsnödvändig.

Lika lite är blockaden en symbolhandling. Genom den demonstrerar den israeliska ledningen sin makt och säger till sin befolkning att man genom blockadpolitik och ockupation ger dem trygghet och säkerhet. I den palestinska befolkningen försöker man injaga skräck och förtvivlan om möjligheten att skapa sig en framtid i fred och rättvisa.

Det är en ohållbar, livsfarlig politik. Inte bara för det palestinska folket.

Ann Ighe

Mikael Löfgren

Ship to Gaza

ARTIKELN HANDLAR OM