ÅSIKT

Filmavtalet rena döden för smal film

Svenska filmskapare kritiska till det nya automatstödet

1 av 2
”Äta sova dö”
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
”Dom över död man”

Det nya filmavtalet innebär att över 50 procent av stödet till svensk långfilm tas ifrån filmkonsulenterna för att användas i en renodlat kommersiell stödform – automatstöd.

Därmed blir det tydligt att de båda tidigare kontroversiella åtgärderna mot konstnärlig film som presenterats i filmavtalet inte alls är ett olycksfall i slutarbetet med skrivningen. Tvärtom framstår en medveten strategi från de starka ekonomiska intressen som i huvudsak dikterar filmavtalets villkor.

Den första januari i år trädde det nya filmavtalet mellan staten (kulturdepartementet) och filmbranschen (biograf-ägare, distributörer, producenter, filmpooler, tv-kanaler med flera) i kraft.

Som tidigare diskuterats står där att filmproducenten numera – inte längre regissören/manusförfattaren – utöver det ekonomiska huvudansvaret också ska ha det konstnärliga yttersta ansvaret för filmen. ”Med producent avses i detta avtal den fysiska person eller det bolag som verkställer och har det ekonomiska och konstnärliga huvudansvaret för produktionen av en film”.

Vidare slår avtalet fast vem som räknas som behörig filmproducent. ”Med etablerad producent avses sådan fysisk person som har producerat antingen minst två långfilmer eller två dramaserier. ”Filmproducenter utan den erfarenheten i bagaget är inte berättigade att söka långfilmsstöd från Svenska filminstitutet.

Om dessa nya regler, anpassade till den kommersiella filmbranschens önskemål, har det stormats i medier och på debattsidor. Protesterna från regissörer, oberoende filmare, manusförfattare – och från filmproducenter som inte uppfyller de nya kraven – har varit högljudda.

Under tiden har ännu en avtalsnyhet smugits fram, en insynsskyddad bidragsform som går tvärs emot Svenska filminstitutets uppdrag.

Idén om automatstöd var en protokollsanteckning i avtalet. Nu föreligger det i färdigt förslag och är redan klubbat av kulturdepartementet. Fortfarande saknas ett godkännande i EU. Det finns möjlighet att tänka om. Tänk om!

Förslaget är att ett automatstöd om max sex miljoner kronor per film ska ges om producenten har ordnat 70 procent av finansieringen, lyckats få in en miljon privat kapital, fått en distributör att satsa tre miljoner i minimumgaranti (förskott på intäkterna), fått bidrag från en tv-kanal, samt att filmen uppskattas kunna sälja över 250 000 biobiljetter.

En bedömning av filmens eventuella kvalitéer utöver de rent kommersiella behövs inte göras.

Någon hänsyn till de mål som står inskrivna i avtalet behöver inte heller tas. Som till exempel att de filmer som ges ekonomiskt stöd ska ”främja mångfald, eller att stöden ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män”.

Konsekvensen av det nya automatstödet blir att den kommersiella filmen övertar stora delar av det stöd som var avsett för den utmanande och konstnärliga filmen, den film Svenska filminstitutet en gång i tiden grundades för att stödja och värna.

Det blir svårare för en Gabriella Pichler, (Äta sova dö), en Björn Runge (Happy end), en Lisa Langseth (Till det som är vackert), Axel Petersén (Avalon), en Jan Troell (Dom över död man) eller en Richard Hobert (En enkel till Antibes) eller någon annan ung eller gammal begåvad regissör som inte i första hand är ute efter att göra en stor bred kommersiell produktion.

Håkan Bjerking

Sveriges filmregissörer

Anna Carlson

Teaterförbundet

Kasper Collin

Marta Dauliute

Oberoende filmares förbund

Camilla Ahlgren

Sveriges dramatikerförbund