ÅSIKT

Guldgrävaren

Bernt Hermele: Rekordutdelning på 144 miljoner till ägarna – trots det får 80 gå från Dagens Nyheter

Foto: SVENSKA DAGBLADET SCANPIX SWEDEN
”Vet priset på allt, värdet på inget” Bonnierkoncernens vd Jonas Bonnier aviserar att var femte anställd måste gå från Dagens Nyheter, trots att tidningen gjorde nästan 80 miljoner i vinst förra året.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: SARA APPELGREN
Bernt Hermele

För bara ett halvår sedan slog krisen åter till mot Svenska Dagbladet.

Schibsted, som också äger Aftonbladet, riktade ett hugg mot redaktionen och 60 personer förlorade plötsligt och brutalt sina jobb.

Konkurrenten, Bonnierägda Dagens Nyheter, var inte sena att utnyttja situationen. Blixsnabbt skickade de ut en kampanj med den skadeglada rubriken ”Tack SvD för en god match” och konstaterade självgott att ”när Svenska Dagbladet lägger ner sin kulturbilaga och avvecklar sin sportredaktion vill vi inte att du ska bli lidande”.

I förra veckan fastnade skrattet i halsen. Då kom beskedet: 80 personer – var femte – måste lämna Dagens Nyheter trots att tidningen förra året gjorde en vinst på knappt 80 miljoner kronor.

Det är den senaste, men inte sista, åtgärden från en pressad Jonas Bonnier, vd för Bonnier AB. De anställda får nu betala priset för hans egna misslyckade affärer i USA och på betal-tv-sidan.

Jonas Bonnier är en person som vet priset på allt, men värdet på inget, för att låna en formulering från Oscar Wilde. Under sina fem år som vd har han varit sällsynt oskicklig på att göra affärer, som ju är själva grunden för släktens 200-åriga framgångar.

I stället har koncernchefen ägnat desto mer intresse och energi åt ständiga omorganisationer. Nya affärsområden har bildats och försvunnit, direktörer tillsatts och avsatts. Än ska 10 000 anställda i 17 länder styras via ett fåtal så kallade affärsområdeschefer. Än ska verksamheterna – bokförlagen, tidningarna (bland andra DN och Expressen) och tv-kanalerna (bland annat TV4) – styras genom att 20 direktörer rapporterar direkt till Jonas Bonnier. Vi talar alltså om en verksamhet som omsätter 30 miljarder kronor årligen.

För ett tag sedan var det åter dags.

I det nya organisationsschemats lådor finns det nu bara räknenissar, konsulter och slaktardrängar, inga starka publicister, inga personer med ett brinnande intresse för litteratur och journalistik, som trots allt ska vara meningen med företaget.

Och parallellt med den organisatoriska röran har kraven på räknenissarna och slaktardrängarna ökat. Pengarna räcker inte för att betala banklånen, har Jonas Bonnier förklarat bistert, samtidigt som han gjort sina egna problem till andras huvudvärk att lösa.

Nu förbereds nästa tillslag. På grund av det besvärliga läget tänker ägaren nu mjölka vinstmaskinen TV4. Lösningen kom man på förra året, då nyhetsverksamheten, samhällsjournalistiken och de lokala tv-stationerna bröts ut och las i Nyhetsbolaget. Genom intern prissättning – TV4 bestämmer i praktiken hur mycket man vill betala för nyheterna – och starten av nya kanalen TV4 News gick Nyhetsbolaget med förlust under sitt första år. Visserligen är det ett nollsummespel; ett lågt pris på nyheterna leder till förlust i Nyhetsbolaget, men vinst i TV4. Den nya uppdelningen öppnar för nya ägarkrav; ”vi måste självklart spara när verksamheten går med förlust”.

Jan Scherman

Genom att gå med på att flyttas över till det nya bolaget förlorade personalen sin anställningstrygghet i TV4. Samtidigt försämrades anställningsvillkoren i Nyhetsbolaget; sämre betalt för samma jobb helt enkelt.

Försämringarna kunde baxas igenom tack vare att de respekterade cheferna, Jan Scherman och Göran Ellung, stod som garanter.

När facket gått med på försämringarna sopades Scherman och Ellung bort, de behövdes inte  längre. I stället tog TV4:s vd, Casten Almqvist, själv över ordförandeklubban i Nyhetsbolaget och anställde Åsa Tillberg som ny vd. Hon har gjort sig känd som en lojal och effektiv slaktardräng på Dagens Nyheter.

Som en logisk konsekvens hänger nu ett antal lokal-tv-stationer löst och upp till 100 personer – en av fyra – riskerar att förlora jobbet på Nyhetsbolaget, enligt källor.

Casten Almqvist.

Och detta i en verksamhet som totalt sett ger ägarna en årlig vinst på 500 miljoner.

Arbetsvillkoren fortsätter att försämras för många Bonnier-journalister, liksom i branschen i övrigt. Allt fler vikarier på DN, Expressen, Sydsvenskan och TV4 går via bemanningsföretag. På tre år, från 2009 till 2011, har antalet journalister på de stora bemanningsföretagen mer än tredubblats, från 100 till 340.

Skillnaden i anställningsform är mer dramatisk än vad man kanske först tror.

Eftersom anställda i bemanningsföretag inte får del av arbetstidsförkortningen kommer de inte upp i sin heltidslön, trots att de under en vecka jobbat lika många timmar som en TV4-anställd. Eftersom merparten av arbetstiden ofta är förlagd till obekväm arbetstid, för den som kommer från ett bemannings- företag, blir den absurda konsekvensen att ju mer hen jobbar natt, desto mer förlorar hen, i förhållande till de TV4-anställda.

I praktiken jobbar många journalister i dag som daglönare, som vilken hamnsjåare som helst på 70-talet. I förlängningen blir det självklart även ett demokratiproblem. Hur ska daglönare klara av att bedriva en granskande och kvalificerad journalistik?

Det är knappast en tillfällighet att granskande reportrar på DN, Expressen, TV4 och för den delen även Sveriges Radio och SVT, är bättre på att avslöja missförhållanden i byggbranschen och matindustrin än att gräva bland de egna soporna.

I en pressad ekonomi vill alla företag kunna gasa och bromsa efter behag, utan att tyngas av krångliga LAS-regler och fasta anställningar. För drygt 20 år sedan var en femtedel av alla jobb i Sverige för 15–24-åringar tillfälliga anställningar. I dag tvingas varannan 15–24-åring ta ett tillfälligt jobb.

Jonas Bonnier har i fem års tid som vd gått från misslyckande till misslyckande och därmed bevisat att han är uppenbart illa lämpad för uppgiften. Men han sitter rimligen säkert på tronen. För under sin 200-åriga historia har aldrig en Bonnier fått sparken när han, alltid en han, väl givits uppdraget att föra affärstraditionen vidare.

När vi ska summera 2012 framträder två motstridiga bilder:

Å ena sidan föll resultatet för Bonnier AB med nästan 900 miljoner kronor; från plus 664 miljoner kronor år 2011 till minus 217 miljoner kronor 2012.

Under Jonas Bonniers tid som vd har två år slutat med förlust, tre med en blygsam vinst. Under samma period har antalet anställda minskat med cirka 2 000 personer och arbetsvillkoren försämrats för många av de som tills vidare har kvar sina jobb.

Foto: Peter Jönsson
Carl-Johan Bonnier

Å andra sidan kunde Bonniers 76 delägare, trots förluståret, kvittera ut ett rekordapanage på 144 miljoner kronor för 2012. Det är den högsta utdelningen som gjorts sedan 2006.

För släktens storägare innebär det en förstärkning av kassan på mellan 14 och 17 miljoner kronor vardera. Vd Jonas Bonnier och styrelseordförande Carl-Johan Bonnier tillhör småägarna och får därför ”bara” 2–3 miljoner kronor, vardera. I gengäld kan de trösta sig med varsin årslön på cirka 6 miljoner kronor.

Jonas Bonniers viktigaste uppgift är numera att garantera guldregnet över släktingarna.

Och för en man som vet priset på allt, men värdet på inget, tycks det räcka.

Före detta chefredaktör på Veckans affärer, författare och taxichaufför. Utkommer i höst med boken Firman – Bonnier Sveriges mäktigaste mediesläkt på Leopard förlag.