ÅSIKT

”Operation Sandalwood” en skratthyllning till Indien

Kärleksförklaring till en av världens mest inspirerande och mänskliga kulturer

Foto: GUSTAV GRÄLL
Spännande? Inte alls Zac O’Yeah är född i Finland (1967), uppväxt i Göteborg och bosatt i Indien sedan tio år.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Bangalore är inte bara den stad som härbärgerar Indiens smoothiesörplande, mobilsladdrande och gymtränande it-miljonärer – det är numera hemorten åt en av den svenska romankonstens mest egensinniga detektiver: Hari Majestic, alias direktör Bongjee, alias Mr. Majestic.
Zac O’Yeahs uppföljare till kultthrillern Tandooriälgen känns lika svensk som … tja, en skål med chilistark dhal. Aldrig har svenskt krim varit längre bort än Fjällbacka, skriver förlaget i sitt reklamutskick. Efter avslutad läsning vill jag skriva under på detta. För att hitta en motsvarighet får man i stället leta bland anglosaxiska författare, jag tänker till exempel på Alexander McCall Smith som med sin botswanska hjältinna Mma Ramotswe i serien Damernas detektivbyrå har skapat en postkolonial deckare av oförglömligt slag.

Hari Majestic, som på sin skrotfärdiga skoter tar läsaren genom Bangalores sjabbigare kvarter, är en fixare, internetbedragare och domptör av naiva västerlänningar. Tidigt föräldralös och som bebis lämnad åt sitt öde på en biograf i fattigkvarteren, framstår Hari som själva antitesen till oss själlösa produkter av den svenska välfärdsstaten.

Men det är inte bara Haris kokos­oljeinsmorda svarta hår och hans vana att alltid beställa in åtta koppar kaffe i stället för en som gör honom till en udda figur i svensk litteratur. Framför allt handlar det om hans temperament, som är den sydindiske machons – fast en sympatisk sådan.

Haris självförtroende är nämligen lika monumentalt som hans intresse för sex. När han konsulteras för att en vacker, indiskfödd men adopterad, flicka från Göteborg har försvunnit i samband med en porrfilmsinspelning bestämmer han sig ridderligt för att leta reda på henne.

Snart befinner sig Haris i en riktig härva. Hans arbetsgivare i internetbranschen, Lagosfödda fru Bulla, vill döda honom med voodoo. Astronomen Pandit Pundit förutspår ett fasansfullt öde om han inte förbättrar sin karma med nykterhet och goda gärningar. Innan Haris hinner säga biryanibörjar han dessutom jagas av en gymgorilla som specialiserat sig på uppdragsmord.

Som ni förstår är det roligt nästan hela tiden. Festligt och fullsatt som på en indisk tempelfest. De fyndiga beskrivningarna av Haris mellanhavanden med svenska turister får mig att rodna. ”Jag vill inte ha haschisch, jag betalar ingen bakshisch och jag pratar inte indiska, sa hon med en röst som var hes, möjligen från avgaserna.” Så där tafatt och fientlig, med en uppochnedvänd Lonely Planet i handen, måste jag själv ha tett mig när jag letade efter något, kanske vägen till Trivandrums zoo.

Spännande är det däremot inte alls. Jag kommer på mig med att undra om det finns andra skäl än de rent kommersiella till att en så lysande reseförfattare som Zac O’Yeah ger sig in i deckarbranschen? Och så en fråga riktad direkt till redaktören: tar vitsarna inte ut varandra när man staplar så många på varandra?

Dessa invändningar till trots är Operation Sandalwood en underbar bok. Jag läser den som en kärleksförklaring till en av världens mest mångfasetterade, inspirerande och mänskliga kulturer: den indiska.

FAKTA

PROSA

Operation Sandalwood

Ett dödligt uppdrag för Mr Majestic

Zac O’Yeah

Ordfront

ARTIKELN HANDLAR OM