ÅSIKT

Isärflyttande och ivf-försök

Eländen kan beskrattas i nya serieroman ”Det bästa barnet”

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Ur Det bästa barnet

SERIEROMAN Ett par upptäcker sin barnlängtan, och några sidor längre fram hur lite automatik som finns när längtan ska omvandlas till streck på stickan och gravidmage. I Sofia Olssons serieroman Det bästa barnet (Galago) återkommer Hetero i Hägersten som ett åtminstone på ytan mognare par.

Med bestämda linjer och nästan helt utan svärta tecknar Sofia Olsson karaktärsstarka figurer, som med stora ögon betraktar världens obegriplighet. Försöken att bli med barn och de återkommande bevisen på att det inte har fungerat äter sig in i relationen som förvandlas till en instängd plats för leda och sorg. Otrohet och isärflyttande, velande fram och tillbaka lever parallellt med ivf-försök, helt vanligt arbetsliv och i stigande grad förvånade vänner.

Det bästa barnet driver frågan om den tvåsamma kärleken och barnlängtan in i kaklet. Historien beskriver en besatthet som är helt gränslös, samtidigt som man aldrig riktigt förstår sig på paret i fråga. Jag inser att jag inte ens kan tycka om dem. Om det är deras envisa, krampaktiga oförmåga att förstå varandra eller den ältande tonen vet jag inte. Men ändå är Det bästa barnet värd sina läsare. För att alla eländen kan beskrattas.