ÅSIKT

Hudnära läsning i ”Ful”

Kroppens mest utsatta organ tema i tidskrift som kräver sprättare

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

TIDSKRIFT Huden är människans största och mest utsatta organ. Tidskriften Ful vill i sitt senaste nummer inte bara diskutera detta, utan också med själva trycksaken visa på hudens storhet, organiskhet och sårbarhet. När du sprättar upp de enorma sidorna, kommer du höra ett våldsamt ljud som gör ont i dig, och sidkanterna kommer bli ojämna och ärriga – precis som hud och kroppar blir när de utsätts för hårda makthänder och maktspråk.

Det finns många bra text- och konstverk här som förtjänar att uppmärksammas. Som Malin Holgerssons essä om hunger, begär, ätande och sexualitet utifrån ett maktkritiskt och raskritiskt perspektiv. Hen går i Sara Ahmeds fotspår och ser den vita människan som en konsument som parasiterar på de andras skillnad för att bre ut sig själv ännu mer. Det kan vi se i den svenska kultur- och medelklassen, där det utvecklats ett pinsamt fetischerande begär till blattar, men bara så länge som deras så attraktiva olikhet är hyfsat assimilerbar. De ska inte ställa krav som tar ifrån de privilegierade svenskarna deras privilegier. Holgersson skriver om den vita människan: ”Hen äter skillnaden – det den andra utlovar – för att nå det hen själv saknar, men hela tiden utan att förlora varken makt eller handlingsutrymme”. Och: ”Det är accepterat att det är den vita hungern som ska mättas”.

Varenda vit svensk som vill tala om rasism/antirasism ska studera Holgerssons text noga, för här finns en svindlande självreflexion som skapar hela komplexiteten. Ingen är ren: alla är vi hungriga och behöver äta av varandra. Det är också det som gör oss till människor: vår sexualitet, vårt driv, vår nyfikenhet – det gör att vi öppnar oss för varandra och knipsar ihop oss med varandra. Ovanpå detta finns också maktstrukturerna, som gör det hela så mycket svårare.

En dålig sak: numret är så jävla dyrt – 230 kronor! – att jag tvivlar på om folk utanför kultur- och medelklassen kommer ha råd att hitta till Ful.

Lidija Praizovic