ÅSIKT

Homohymnen som blev fotbollsdänga

Pet shop boys cover på Village Peoples Go west östblockets sammanbrott

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
”Go west” fyller 20. Neil Tennant lär sjunga ”Go west” när Pet shop boys spelar i Stockholm i morgon.
KULTUR

I morgon kväll spelar Pet shop boys på Cirkus i Stockholm, och i mitten av juli kommer deras nya album Electric. I år är det också tjugo år sedan en av deras absolut största hits släpptes, nämligen Go west. Låten - som garanterat kommer att spelas på konserten - är en Village people-cover, och som sådan både liknar den och är totalt annorlunda mot originalet.

Pet shop boys stöpte om låten något; deras version är mer av ett anthem än en discodänga, men det är ingen radikal omarbetning det rör sig om - i grund och botten är den sig lik. Det som i stället gör att Go west i Pet shop boys tappning är något helt annat är snarare de historiska sammanhang i vilka låtarna kom ut. Under de korta fjorton år som hade förflutit mellan de båda versionerna hade världen nämligen förändrats i grunden.

Village peoples låt från 1979 har främst tolkats som en hyllning till en fri homosexualitet. Att åka västerut för att söka friheten är en gammal trop i amerikansk kulturhistoria. Den återfanns tidigt i gaykretsar men var där kanske som starkast under 1970-talet, då många homosexuella sökte sig till San Francisco i det värderings- och lagstiftningsmässigt liberala Kalifornien.

Originalversionen är alltså från en tid av förhoppning om en ljusare framtid. Den närmsta tiden kom dock att bli allt annat än ljus för världens homosexuella. Den globala aids-epidemin slog under 1980-talet till med full kraft mot framför allt män som hade sex med män. Hundratusentals människor dog i sjukdomen, och hela bekantskapskretsar slogs i spillror.

Även Pet shop boys-medlemmarna Neil Tennant och Chris Lowe hade många vänner som gick bort i aids. Så när de valde att göra Go west var själva poängen att den oförblommerade optimism som Village people uttryckt bara ett drygt decennium tidigare nu var omöjlig. Snarare kan man se låten som en form av sorgesång över den typen av krossade utopier. Med Tennants ord så uttrycker den ”minnet av en dröm” - även om han också understrukit att den har kvar en hoppfull och utopisk sida.

Men Pet shop boys version har förstås ytterligare en dimension, möjliggjord av en än större världshistorisk händelse, nämligen slutet på Kalla kriget och östblockets sammanbrott. 1993 när låten släpptes stod USA kvar som ensam supermakt, och kapitalismen verkade ha segrat. Det enda kvarvarande alternativet vid vad statsvetaren Fukuyama kallade historiens slut tycktes därmed vara att ”go west”, något som hela musikvideon är en cynisk kommentar till.

Videon - med sin surrealistiska stil för övrigt ett ställningstagande mot grunge-erans krav på ”äkthet” - svämmar över av referenser till Sovjet och USA: ­Lenin, Röda torget, Frihetsgudinnan, och en trupp unga män i röda militärmössor som marscherar upp för en till synes ändlös trappa mot himmelen.

Historien fortsätter såklart ha sin gång, och verk förändras med den. På den senaste turnén ackompanjerades Go west av projektioner relaterade till Kina, ett annat land vars kommunism förändrats rejält av västlig kapitalism. I dag är melodin också en av de mest använda till sånger på fotbollsläktare, traditionellt kanske inte där man väntar sig att stöta på gay-anthems.

Anton Jansson