ÅSIKT

”Friheten har hår under armarna”

”Friheten på barrikaderna” av Eugène Delacroix har skapat debatt sedan den målades 1830 efter den franska julirevolutionen. (Tavlan är beskuren.)
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Visst känner vi igen henne. Friheten på barrikaden. Hon har klivit fram i otaliga versioner världen över de senaste hundraåttio åren. Själva den folkliga resningens gestalt och symbol. Men hon finns också som byst på franska ämbetslokaler och på brev som frimärke. Marianne; personifikationen av den franska republiken.

Fast hösten 1830, när Delacroix målat den stora duken och den sedan ställdes ut på Salongen, upprördes kritiken. Till och med Heinrich Heine blev störd. För de konservativa var det det revolutionära innehållet, den röda frygiska mössan. Den målade Delacroix dock sedan över till grå. Men det de alla från anständig vänster till rojalister stördes av var att hon inte var en allegori (trots den klassiskt grekiska profilen). Hon var i stället just den verk- liga kvinnan från förorterna och marknaderna, hon var peuple. Solbränd av utomhusarbete och med hår under den lyfta armen.

Det bara bröstet var inte estetiskt och politiskt upprörande. Salongen då som tidigare fylldes av bilder på avklädda kvinnor. Men den här friheten var ingen naket loj grevinna från den fina förorten Saint-Germain, vit och skär i huden, utan vulgär kroppsbehåring, en ädelt depilerad skönhet som får vapörer när det hojtas till. Nej, hon är precis som den tjugofemårige Auguste Barbier den hösten skrev i sin revolutionsdikt; en kraftig kvinna med fyllda bröst, starka behag och glöd i pupillerna. En med hår under armarna. Hon är en av de sinnevärldsliga och om sitt kön medvetna kvinnor av folket som just den 28 juli 1830 när upproret stod och vägde tog ledningen i revolutionen.

Han med hög hatt som står bredvid henne är för övrigt inte någon borgare utan en arbetare klädd som de parisiska arbetarna var 1830.

Jan Myrdal