ÅSIKT

Politik är att handla

Lidija Praizovic läser Glänta och konstaterar att politik inte är diskussion i all evighet.

1 av 3 | Foto: LINA SIKSJÖ
Jimmie Åkesson får en tårta i ansiktet under en boksignering, vid Nytorget i Stockholm.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den 5:e november kastade Irene Matkowitzc en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson samtidigt som hon högt och tydligt kallade honom fascist.

I princip alla etablerade politiker och journalister från höger till vänster som uttalade sig i offentligheten fördömde handlingen. Matkowitzc målades ut som en hotfull antidemokrat, medan partiledaren som vill ha ett totalitärt, tvångsvitt och kulturellt homogent Sverige togs i försvar.

Senaste numret av Glänta har temat ”Karneval” och förtjänar att läsas för att det ger så många olika perspektiv på det karnevaleska.

Irina Sandomirskaja bidrar med den fina essän ”Allt kunde ha varit annorlunda” som ger verktyg att tolka Matkowitzc grädd-aktion i en sann bachtinsk karnevalesk-politisk kontext.

Den ryske språkteoretikern Michail Bachtins (1875-1975) karneval är infernaliskt euforisk, vänder ut och in på hierarkier och förenar folket i en gemensam kollektiv kropp.

I sina bästa stunder utmanar karnevalen normen (vilken SD allt mer kommit att bli) och återlämnar den till folket. Bachtin skiljer mellan två sorters våld: karnevalens legitima våldsamhet och normaliseringens ”allvarliga” men ­illegitima grymhet. Precis som Athena Farrokhzad konstaterade i en debattartikel om SCUM för ett par år sen, så går ”den härskandes våld inte (…) att jämställa med den förtrycktas motvåld”.

Sandomirskaja tar avstamp i de nya sociala rörelser som uppstått runtom i världen de senaste åren, i synnerhet Reclaim- och Occupy-rörelserna samt Pussy Riot, och som slår mot det nyliberala politiska etablissemanget.

Den politiska uppgiften är i dag, skriver Sandomirskaja, ”att återge laddning åt Bachtins ord karneval och dialog”, då det karnevaleska i ett nyliberalt kapitalistiskt samhälle lätt som en plätt exproprieras av makten och ofarliggörs. Det är också det Matkowitzc kämpar mot.

Matkowitzc själv medger handlingen men förnekar brott. Hon hänvisar till fjärde tillägget i Nürnbergfördraget, som kom till efter att Eichmann skyllt på att han bara lytt order. Det går ut på att medborgare måste tänka själva och inte bara lyda myndigheter.

Politik är handling, inte diskussion i all evighet.

ARTIKELN HANDLAR OM