ÅSIKT

För tidigt döma ut Oscarson

Låt Radioteatern pröva sin verksamhet innan dess styrande fördöms

Stina Oscarson är chef för Radioteatern på Sveriges Radio.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Magnus Ringgren ställer en rad intressanta frågor i sin kritik mot Radioteatern även om han nu riktar in all sin kritik mot dess chef, Stina Oscarson. Jag vill föreställa mig att Radioteatern på flera olika plan faktiskt är större än en enda person. Frågorna som Ringgren ställer är dels begränsade till sin utformning och dels riktar de in sig mot fel område.

Men, en sak i taget. Ja, att tillgängliggöra arkivet av klassiker blir naturligtvis märkt av att tiden har passerat; röster, tonfall, dramaturgi. Men det innebär inte per definition att vi därmed ska avhålla oss från tillgängliggörandet, inte minst eftersom det är en del av vårt radioarv. Vi kan jämföra med en annan verksamhet, filmens värld. Smultronstället av Bergman är ett arbete av sin specifika tid. Det innebär väl knappast att vi ska avhålla oss från att se den? Eller sätta den i sammanhang? Den är en del av vår tid i det att vi ges möjlighet att se en linje genom det konstnärliga uttrycket.

Likaså med dramatiseringen av Barabbas som blev tillgänglig via radioarkivet och dessutom med en inledning av Helle Klein. Tradition och förnyelse. Ringgren tycks mena att ett konstnärligt uttryck och en politisk ambition, politisk i den meningen att beskriva en samtid, utesluter varandra. Jag håller inte med. Han avslutar på ett sätt som knyter an till inledningen av hans artikel, nämligen att det politiska tilltalet på något sätt skulle vara reducerande, ske på bekostnad av konstnärligt värde. Magnus Ringgren skriver:

”Radioteaterchefen Stina Oscarson bör förklara varför hon låter präktighet och beskäftighet gå före det konstnärliga uttrycket.” Det är en fråga som är felaktigt formulerad, för är vi verkligen överens om att det är vad som sker? Nej, vi är inte det. Jag föreställer mig att uppgiften för en levande teater, oavsett form, ska vara just att låta tradition och förnyelse samverka och där enskildheter som upplevs som trubbiga ska sättas i sitt större sammanhang och inte underkastas en dagordning, oavsett om man sedan vill beskriva den som politisk eller estetisk.

På ett sätt faller Magnus Ringgren ner i sin egen grop när han vill lägga ut ett sådant totalitärt filter som faktiskt bara är en eftergift åt ögonblickets tyranneri. Låt Radioteatern pröva sin verksamhet, pröva sina olika former av tilltal så kan vi slutsummera Stina Oscarson som chef när den tiden är inne, för just nu har vi varken svar eller facit.

ARTIKELN HANDLAR OM