ÅSIKT

Var är källkritiken, chefredaktörer?

Marcus Joons: Thomas Mattsson och Jan Helin beter sig ansvarslöst

1 av 2
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag undrar hur det står till med källkritiken - för att inte säga jävigheten - när chefredaktörerna för Sveriges två största kvällstidningar väljer att sprida Sigge Eklunds version av den senaste veckans händelser mellan Sigge och Filter/mig vidare. Det var nämligen vad som hände i söndagens avsnitt av podcasten Mattson och Helin. Chefredaktörerna för Expressen respektive Aftonbladet tog upp att Sigge Eklund, som även råkar vara producent för deras podcast, trott sig ställa upp på en Filterintervju om sin nya bok - men där journalisten, det vill säga jag, i stället skrivit en text om Sigges familj.

Jag hade först inte tänkt kommentera Sigge Eklunds version i media. Jag trodde få skulle ta den på allvar. Men när jag till fullo inser vilken makt Sigge har med sin podcast och sitt nätverk inom den svenska mediasfären att han till och med får respekterade chefredaktörer att i all jävighet hålla honom om ryggen, kände jag att det fick vara nog.

Sigge Eklund

Så här kommer min version:

Jag gjorde det tydligt för Sigge Eklund redan från början att jag ville porträttera honom genom hans släkt. Den är unik eftersom den är full av offentliga personer - från Ingmar Bergman-skådespelare och Palme-talskrivare till amerikanska realityseriestjärnor och Sigge själv som står bakom Sveriges största podcast.

Jag gjorde det tydligt att artikeln skulle komma att handla om hur Sigge nu strävar mot det han i min text kallar för ”det jaglösa”. Detta efter att han i sin bok ”Det är 1988 och har precis börjat snöa” och i intervjuerna han gjorde samtidigt, berättade om hur hans släkt led av en narcissistisk förbannelse. En förbannelse som han gjort sitt yttersta för att inte själv bli smittad av.

Tvärtemot vad många som inte läst min artikel tycks tro, ställer jag aldrig någon psykologisk diagnos i texten. Det vore vansinnigt. Däremot reder jag ut narcissistbegreppet – det är på sin plats eftersom det under hela Sigges karriär varit ett återkommande ämne.

I min text har jag utgått från vad Sigge tidigare har sagt om familjemedlemmarnas narcissistiska sidor och jag ställer frågan om hur han nu, nio år efter 1988-boken, ska lyckas hålla sig ”jaglös” när fokus numera allt mer riktas mot hans person. Det var aldrig tal om att artikeln helt och hållet skulle kretsa runt Sigges nya bok, bara att den skulle aktualiseras av densamma.

Alla som någon gång följt en podcast i ett par avsnitt känner snart att man blir som en nära vän med de som talar. Ett förtroende uppstår. Så är det när jag lyssnar på Jan Helin och Thomas Mattsson, och så är det säkert för de som lyssnar på Alex och Sigge. Och när man blir nära vän med någon, litar man på vad vännen säger. Alex och Sigge har nu 300 000 nära vänner som blint litar på allt som sägs i podcasten. Tvärtemot vad de själva tycks vara medvetna om, är Alex och Sigge i dag inflytelserika makthavare.

Att Sigge Eklund inte gillar min artikel är en sak. Men att i sin och Alex Schulmans podcast, inför 300 000 lyssnare, vrida och vända på sanningen och smutskasta mig som journalist när jag vare sig far med osanningar eller felciteringar, ställer intressanta frågor.

Vad har en podcast för ansvar och vilka publicistiska riktlinjer finns att förhålla sig i sändningar? Går gränsen för personangrepp först när ens sponsorer hör av sig? Eller står man helt utan ansvar och kan säga vad som helst om vem som helst?

Som när Alex och Sigge i fjol namngav vilka journalister som var deras livsfiender. Eller duons skämt om att klä ut sig till etiopier och skenavrätta Martin Schibbye och Johan Persson när de just släppts fria från Kalityfängelset?

Ansvarslöshet råder tydligen, eftersom Sigge Eklund hittills fått behålla jobbet som  producent för publicisterna Thomas Mattsson och Jan Helins podcast.

Marcus Joons

frilansjournalist

JAN HELIN SVARAR

I podden diskuterades inte Marcus Joons reportage. Ej heller värderades kritiken mot själva reportaget. Det jag kritiserade var hur ansvarig utgivare av Filter hanterat Sigge Eklunds klagomål. Att som utgivare avfärda kritik från en person som ställt upp på en intervju genom att recensera honom som någon med ”en väldigt skruvad självbild” är anmärkningsvärt.

Källkritiken ansåg jag enkel eftersom källan till diskussionen i podden var den text som Filters ansvarige utgivare Mattias Göransson själv publicerat.

Det faktum att Sigge Eklund är producent för podden framgick av samtalet och gav således lyssnaren möjligheten att själv avgöra värdet av det vi sade.

Jan Helin

Chefredaktör

Aftonbladet