ÅSIKT

Förvaret

Dikt av Kristian Lundberg

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Lotte Fernvall
Kristian Lundberg är författare och kritiker i Aftonbladet.

Migrationsverket skriver att du måste ha ett namn,

en ålder eller en hemstad, du måste ha en angiven

ort och plats som du har lämnat och förnekat, en dialekt som

går att identifiera och spåra, du måste sort eras in, vägas, mätas

Du är nu ett ingenting som måste raderas, en kropp

där framtiden står på stand-by, det är som när man hastigt städar

undan ett rum och sedan för undan en kropp till en vit ­anonymiserad buss

på färd genom en kommande vår som aldrig kommer infrias

Det är inte en kropp av nåd och ljus som möter upp dig på andra

sidan smärtväggen, du är bara i ett tättomslutande mörker

Du sänds över gränsen,

tillbaka till ett stort ingenting

Och du är borta nu, en lampa lyser

i fönsterkarmen, jag tänder den för dig

Det kommer för alltid finnas ett växande hål genom

verkligheten stort nog för att rymma en kropp som inte ägde

ens sin egen frånvaro, en bortglömd zink-kista undanställd i ett

slags varulager för glömska, i en intervju säger Gränspolisen

i Skåne

att det inte finns några fredade zoner, ingen plats där du för en kort

stund kunde vara bara människa, det finns ingen skolgård, ­bibliotekssal, väntrum,

lekplats, ingen plats där du är fredad

Och vi vet bägge nu att det här tomrummet i dikten aldrig kommer

rymma en inställd avgång från Kastrup, Bromma och Landvetter

utan de snart döda

transporteras ut till ett väntande inhyrt flygplan,

människor, återbördade till en nationalitet, en politisk tillhörighet,

en sexualitet, en ålder, du är nu bara en fastkedjad kropp i en stol,

snart är ni bara ett brus, stigande, ett stigande brus,

skugga i skugga, du är bara borta,

som ett växande hål inom mig,

du är nu bortom mig, och det finns inga fredade zoner, ingen

gräns där man säger att en människa är okränkbar, ingen plats

där det går att resa sig upp och bara finnas till