ÅSIKT

Superkolonialt filter

Männen i Gaza dör också

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Sorgen är tung även för palestinska män. Foto: Lefteris Pitarakis/AP
Fredsaktivisten Fred Ekblad. Foto: Joe Carton
KULTUR

”De måste dö och deras hus ska rivas så att de inte kan uppfostra fler terrorister. De är våra fiender och deras blod ska vara på våra händer”, skriver Ayelet Shaked, israelisk politiker medlem av det borgerliga partiet Judiskt hem, på sin Facebook-vägg, mitt under Israels attacker mot befolkningen i Gaza.

Många är vi som vaknar och somnar till nya dödssiffror över palestinier som stupar i Gaza. Dödsiffror över människor, som blott genom sin närvaro verkar vara fördömda, araber i ett arabiskt land som har varit koloniserat sedan 66 år tillbaka.

Vi vet vad som händer.

Ändå verkar västmedier inte klara av att balansera sin neutralitet i rapporteringen. För ett par dagar sedan verkade det bli för obekvämt för Sveriges Radio. När fredsaktivisten Fred Ekblad, på plats i Gaza, under direktsändning fördömde Israel som ”en apartheidstat som bedriver etnisk rensning”, klipptes det bort. Och när journalister från Sverige och västvärlden är på plats filtreras allt genom ett superkolonialt filter. Bomber som hörs bakom reportrar är en nyhet - när befolkningen i Gaza får lära sig att leva med dessa bomber dagligen. Det är som om ett förtryck blir uppmärksammat och till och med förstasidesstoff först då det riskerar att drabba västerländska kroppar och liv.

De nyheter jag tar till mig om Gaza kommer genom vittnesmål från civilbefolkningen på olika sociala medier. Studenten och aktivisten Mohammed Suliman skriver från sitt twitterkonto: ”Min familj och jag är alla i min lägenhet. Israeliska plan släpper ned flygblad och uppmanar oss att lämna, att evakuera. Vart? Norr? Öst? Båda har utplånats.”

Och när medierna beskriver antalet döda barn och kvinnor som oproportionerligt kan jag inte annat än att hålla med, men frågan som återstår blir: Vart har rapporteringen kring dödandet av männen tagit vägen? Varför befinner sig kroppar som tillhör män som dödas i periferin? Varför är dessa män inte värda att sörjas precis som oskyldiga barn och kvinnor?

När västmedia väl nämner palestinska män är det alltför ofta som terrorister eller på ett sätt som insinuerar att de skulle kunna vara potentiella terrorister.

Antropologen och journalisten Maya Mikdashi skriver i onlinetidningen Jadaliyya hur ihopklumpandet av kvinnor och barn som om de vore en homogen grupp bidrar till bilden av dessa män som avvikande från civilbefolkningen. Professorn i mellanösternpolitik Laleh Kahlili har uppmärksammat hur flickor och kvinnor används strategiskt för att rättfärdiga krig och ockupation. Det rör sig om något så cyniskt som att uppmärksamma dödandet av flickor och kvinnor och samtidigt misstänkliggöra pojkar och män för vad de kan antas göra om de får fortsätta leva. Det i sin tur för att skapa en berättelse om kvinnor och barn som måste skyddas från palestinska och arabiska män.

Västvärlden har en våldsam historia av att offra vissa kroppar och exploatera dem man säger sig vilja skydda. Viljan att rädda den bruna kvinnan från den bruna mannen med vilka medel som helst är ett härsket kolonialt arv som vi kan härleda från när franska kolonisatörer slet av algeriska kvinnor deras slöjor för att rädda dem från sina män.

Den västerländska välviljan handlar till syvende och sist om att med olika medel kontrollera kvinnor och barn för att kunna fortsätta kolonisera de andra.

Sara Abdollahi