ÅSIKT

Så tar du makten över kulturpolitiken

Mats Söderlunds kravlista för nästa minister

Nästa kulturminister är ännu inte utsedd men det sker inom kort. För att få till en förändring måste nästa kulturminister utpressa till sig ett reformutrymme, hävdar Mats Söderlund.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Lena Adelsohn Liljeroth (M), avgående kulturminister. I veckan väntas hennes efterträdare utses. Foto: TT

Nästa kulturminister måste ställa ultimatum: Kulturbudgeten ska lyftas till en procent av stadsbudgeten. Lena Adelsohn Liljeroth var mer ambitiös än hon fått cred för, men hon borde ha förhandlat sig till en starkare position när hon tillträdde. Efter kulturutredningen sjösatte hon samverkansmodellen, skapande skola och kulturarvslyftet. Om hon haft lite mer pengar hade det blivit mycket bättre.

När det nu ska tillsättas en ny kulturminister skulle jag önska mig någon med förankring i kulturlivet, gärna någon som själv är kulturskapare. Men det skrämmer nog en statsminister mer än något annat. En minister med förtroende från en egen publik skulle bli omöjlig att kontrollera.

Kulturministern har en unik tillgång till medier, kultursidor och -bilagor i alla dagstidningar, ett femtital tidskrifter, ett antal tv-program och ett par nyhetsprogram enbart vikta för hens utspel. För att inte tala om en kader av författare, skådespelare, regissörer och andra som är ivriga att heja på eller ryta till. Kulturministern kan lätt vara den mest synliga och opinionsdrivande av dem alla.

Mats Söderlund, ordförande för KLYS – professionella kulturskaparnas samarbetsorganisation.
Foto: TT

Kulturministern har dessutom legitimitet att lägga sig i vad de andra ministrarna gör, integration, bostadsbyggande, sjukvård, skola. Vilken fråga rymmer inte ett kulturperspektiv? Liljeroth försökte tappert göra kulturfrågorna till aspektpolitik, kanske för att få in en fot på de olika departementen? Men hon borde ställt tydliga krav för att tacka ja till posten. Avgörande kulturpolitiska åtgärder ligger i händerna på andra statsråd.

Nästa kulturminister måste ta ett par kollegor som gisslan för att få resultat, kräv besked för att tacka ja till jobbet:

 Socialministern måste förbinda sig att lösa frågan om kulturskaparnas delaktighet i trygghetssystemen. Det borde inte bli så svårt, det finns en blocköverskridande konsensus, men det behöver göras.

Justitieministern måste lova att stärka upphovspersonernas ställning i lagen. Utredningen är gjord och förslag i rätt riktning ligger på bordet. Flera partier i riksdagen har uttalat sitt stöd till att gå längre än utredningen. Men kulturministern äger inte frågan.

Ett annat akut problem är pengarna. Kulturarvslyftets magnifika ambitioner föll på eget grepp. Tänk om de 800 miljonerna hade fått göra nytta i Liljeroths eget departement, hur mycket skapande skola hade hon inte fått för de pengarna? Hur grandios hade inte samverkansmodellen kunnat bli? Säkert hade det till och med skapat fler än de drygt 200 jobb som nu kom till.

Många statliga ersättningar och stödordningar har halkat efter. Författarpenningen, litteraturstödet, scenkonstpensionerna, den individuella visningsersättningen, tidskriftsstödet, centrumbildningarna, kulturallianserna och många fler utgiftsposter behöver få rejäla förstärkningar. Ta inte jobbet utan garantier!

En kulturminister som vill visa att det är skillnad på kulturpolitik och kulturpolitik måste börja med att utpressa till sig ett reformutrymme. Vi rör oss mot kultursamhället. Centrala och helt avgörande frågor som integration, bildning, demokrati och till och med tillväxt kan bara lösas med offensiva satsningar på kultur, kulturskapare och kulturell mångfald. Det kan bli ett jätteroligt jobb.

Poet, författare, ordförande KLYS, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd.

Mats Söderlund