ÅSIKT

”Vi ville förändra världen men misslyckades”

Sven Wollter berättar om solidaritet och tron på det goda

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: JOHAN HERJEBY
Sven Wollter.
KULTUR

För femtio år sedan var vi några stycken som ville förändra världen.

Vi misslyckades med detta.

Några av oss kallade sig ­socialister, andra kommunister, för vi trodde på liv i social samhörighet och gemensamt ägande av allt som var avgörande för släktets överlevnad. Vi var optimister som trodde på människans föränderlighet, att allt inte måste ­vara för evigt bestämt, vi protesterade mot tanken att människan nu en gång för alla var i grunden egennyttig, endast sig själv närmast, evigt sysselsatt med att få ut det mesta och gottaste för egen del hur det än såg ut runt i kring.

Vi såg vänstern som optimistisk och framåt och vi såg högern som pessimistisk och bakåt.

Vi hade rätt förstås, då som nu, och lik förbannat håller det på att gå åt helvete.

Kan någon förklara varför.

Just nu styrs Sverige av ett rasistiskt mellanparti med hjälp av fyra stödpartier:

M-FP-C-KD (att detta ser ut som en diagnostisk bokstavskombination gällande struliga småbarn är inte helt fel).

Just nu har det gamla mäktiga partiet som länge sade sig vilja representera arbetarklassen stoppat såväl sin ideologi som sin klasskänsla i Fridolins ryggsäck där de sitter och gråter som en gång EnDumEn gjorde i Dunderklumpen långt långt hemifrån.

Ett par M-hövdingar har frågats ut om hur de reagerade på att en stark opinion av kommunalt partifolk kräver att man skulle följa nye SD-chefen i spåren och stoppa den ökande invandringen. Att frågan kommit upp var knappast konstigt. Man har ju länge vetat vad Husse-Nasse vill.

Att få ett klart svar ur dessa slingrande såphala individer är ju förstås alldeles som förgjort. Vi måste förbättra integrationen, upprepade bägge med dårars envishet och nästan identisk intonation på ordet. Man kunde nästan höra hur Husse-Nasse Karlsson klappade händer i kulissen. Den ena av de tillfrågade avser att bli ny statsminister, den andra vill bli arbetsmarknadsminister. Brrrrrr.

Och just nu ler reaktionärer i mjugg runt om i Europa. Äntligen. Äntligen har de där uppkäftiga nordborna fått så att dom tiger. Äntligen är vi på väg mot det som våra ärorika förfäder i NSDAP och deras systrar och bröder misslyckades med. Ett rent Europa.

Taggtrådar och murar. Utvisningar och skändningar. Blod på gatorna och Front National som snart intar Élyséepalatset.

Jag är åttio nu och det är förstås jävligt jobbigt, för jag hade så gärna velat se en ljusning innan jag återvänder till den evighet jag kom ifrån. Å andra sidan slipper jag kanske ifrån att få bevittna den värsta dekadensen när girighet, själviskhet, främlingshat, och översitteri tagit över helt och Högern triumferar.

Bilder av mina medmänniskor som fryser och spelar dragspel på Storgatan i Luleå.

Bilder av en som tjänade 29 miljoner förra året. En bankdirektör.

Människor jag älskar, en vidrighet som jag hatar.

Sven Wollter