ÅSIKT

Ljuvliga dofter på antikvariatet

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

På väg till en vän fastnar jag i ett antikvariat på Torkel Knutssonsgatan. En torr fin papperslukt, och när dörren går igen en sorts orörlig tystnad som gör att tiden tycks sluta här. På en hylla Bert Yoga Jonsons Blå Yoga - ­zenvinklar osprättad, för 40 spänn. Jag kikar in i ett sidveck, läser på snedden: ”Vagabond - släpp av din Bomb”. Must have. Hans Ruins blekgrå De skönas förvandlingar (1962) kostar lite mer men ändå inte ­mycket.

När jag kommer ut har jag också ­Harriet Hjorts Parfym (1966). Själva fyndet visar det sig. Klart och kunnigt och med sinne för ämnets ljuvlighet berättar Hjort om dofthanteringens alla sidor, även de krassa. Boken är skriven som ett reportage från staden Grasse i Provence där de anrika parfymhusen ännu på 60-talet var beroende av att fattiga blomsterbönder uppe i bergen varje morgon och kväll kom ner med sina färska blommor i säckar och korgar.

Jasminer plockas i gryningen och rosor på kvällen. Hjort prövar själv skördandets konst på små oansen-liga odlingar med tubrosor, den vita ros vars doft överträffar alla rosors. En ros är inte en ros olfaktiskt. Priserna bestäms av parfymbörsen som fluktuerar efter modet och blomodlarna får aldrig betalt förrän efter säsongen.

Arbetarna på fabrikerna tycker att jobbet stinker. Hjort beskriver tekniken hur själva doft­utpressandet, ”enfleuraget ”, går till och hur ­sedan blompastan, la concrète koncentreras till urdyr l’absolu, och hur svårt, näst intill omöjligt ­det faktiskt är att förvandla de allra ­finaste dofterna, som kaprifol och liljekonvalj till råämnen åt industrin.

FAKTA

DOFTSPÅR 1

ARTIKELN HANDLAR OM